Bedragare Trump

David Cay Johnston, amerikansk journalist och föreläsare, är sedan flera decennier en energisk kritiker av Donald Trump, med en mängd videor på YouTube inte minst där han visar hur Trump sysslat med ekonomiska oegentligheter under hela sitt vuxna yrkesverksamma liv.

I The Big Cheat. How Donald Trump Fleeced America and Enriched Himself and His Family (2022) får vi en bred redovisning av hur allehanda tricks har använts av Trump, hans familj och hans ekonomiska rådgivare för att berika sig på investerares och i förlängningen inte minst den vanlige amerikanske medborgarens bekostnad.

Vi får följa hur inte bara ekonomiska oegentligheter utan också säkerhetspolitiska brott begåtts i syfte att ge Trumpfamiljen status och inflytande i globala sammanhang. Saudiarabiska och ryska förbindelser framgår tydligt, allt i ytterst tveksamma relationer som ständigt förnekats av familjen. Och precis som under den nyligen påbörjade andra presidentperioden skryts det om ekonomiska mirakler och välstånd för de flesta amerikaner, utan att det på något sätt beläggs av Trumpgänget.

En högst intressant aspekt som Johnston tar upp är hur familjen runt Donald kunnat skapa både ekonomiska vinster i samband med hans presidentskap (något som både är juridiskt och moraliskt ifrågasatt) och fått ett inflytande i den globala politiska världen.

Trumps svekfulla beteende och hänsynslöshet på livets alla områden blir tydligt redovisade av Johnston i boken, men det blir stundtals väl detaljerat, med hänvisning till lagtexter och bolagsregler som mer bromsar läsningen än för resonemangen vidare. Det är uppenbarligen ett problem för flera skribenter som kritiskt granskar Trump att hans tillvägagångssätt varit likadant genom alla åren, därför blir redovisningen också onödigt upprepande, utan att lyftas till mer övergripande resonemang.

Sammantaget ger boken trots allt en värdefull inblick i Donald Trumps ekonomiska och politiska verksamheter.

 

 

Den amerikanska högern

Den svenske journalisten Martin Gelin flyttade nyligen från USA, där han levt i ett par decennier, till Paris eftersom han inte kunde stå ut med att bo i ett land som för andra gången hade valt Donald Trump till president.

Gelin har under sitt liv i USA skrivit flera böcker som insiktsfullt följt politiken i landet, bland annat Det amerikanska löftet (2009), i vilken han följde Barack Obamas väg till Vita huset, samt Den vita stormen (2022), som behandlar USA:s nationalistiska rasism och oförmågan att hantera den på ett ansvarsfullt sätt.

2012 kom boken Den amerikanska högern där han spårar den dramatiska utvecklingen under några år efter Obamas seger i presidentvalet 2008. Han reste över stora delar av landet för att försöka förstå hur kombinationen av kristen nationalism, anti-kommunism, invandrarfientlighet och de över-rikas kampanjorganisationer kunnat få ett sådant grepp om stora delar av befolkningen samt "kidnappa" det republikanska partiet.

Liksom flera andra studier spårar Gelin starten för denna kraftfulla sammansmältning till början av 1960-talet, när den ultra-konservative Barry Goldwater förlorade rekordstort till Lyndon Johnson i presidentvalet. I stället för att vara startpunkten på en framtid där det demokratiska partiet skulle dominera det politiska livet blev det början på en förändring av det republikanska partiet till att bli ett dogmatiskt ultra-konservativt parti – vilket ledde till att även demokraterna flyttade sig till höger på den politiska skalan.

Inte minst genom intervjuer med många olika republikanska väljare, tillhöriga allt från kvinnogrupper, kristna av olika bekännelser till Tea Party-anhängare, står det klart att medborgarrättslagstiftningen (och därmed utökade rättigheter för svarta) var en igångsättare av motstånd mot "staten" – vilket är en av de centrala delarna i denna rörelse än i dag. "Välfärdsstaten" som delar ut pengar till dem som inte vill göra rätt för sig är en motor, med rasistiska inslag, som klart framträder i Gelins text.

Resursstarka krafter som gavs allt mindre begränsningar i möjligheterna att ge bidrag till det republikanska partiet samt betydelsen av medier som i stället för att bedriva en journalistisk verksamhet förvandlades till propagandainstrument (radiokanaler, Fox News) var också centrala i framväxten av denna ultra-konservativa och nationalistiska rörelse.

Gelin gör ett gott jobb i att visa fram den mångfald som finns i denna utveckling som lett till det förändrade politiska landskapet och som fortsätter sitt förlopp än i denna dag.

Stundtals blir texten dock lite väl journalistikpräglad, med textstycken som består av en rad av enstaka meningar och lite väl många upprepningar (som om det delvis är en sammanställning av tidigare publicerade artiklar).

Men i huvudsak ger boken en värdefull bakgrund till dagens kaotiska USA.

Auschwitz patolog

 

Den ungerske läkaren Miklós Nyiszli skrev kort efter det andra världskrigets slut, 1946, en redogörelse för sin vistelse i koncentrationslägret Auschwitz, på svenska betitlad Jag var Mengeles patolog (2023).

Nyiszli fördes på våren 1944, tillsammans med sin fru och dotter, till Auschwitz som en del i nazisternas förintelsearbete mot den judiska befolkningen. Antalet dödade i lägret har angetts med olika siffror, från fyra miljoner till drygt en miljon, oberoende av vilket är det förfärliga siffror.

Nyiszli hade "turen" att vid ankomsten bli utsedd av Joseph Mengele, lägrets huvudläkare och en av nazisternas värsta förbrytare, till ansvarig patolog – alltså att både undersöka levande fångar som Mengele ville utföra experiment på och obducera döda fångar som ansågs kunde bidra till dennes förvridna medicinska forskningar.

Nyiszli lyckades överleva till krigsslutet och återvända hem till Transsylvanien där han också ett halvår efter krigsslutet hade glädjen att återförenas med hustrun och dottern. Hans skildring, alltså i tiden väldigt nära den fruktansvärda perioden i lägret, har varit betydelsefull för att ge omvärlden en förståelse för hur omänsklig tillvaron där var. Visserligen har en del av hans faktadetaljer ifrågasatts, men övergripande ses redogörelsen som en viktig del av berättelsen om Förintelsen.

Och det är en förfärlig värld som skildras, med den död som genom gasning och nackskott väntade alla fångarna, antingen direkt efter ankomsten i godsvagnar eller efter en kortare tid i ett specialkommando som tog hand om de döda kropparna, brände dem och forslade bort askan.

Nyiszli kunde överleva fysiskt tack vare sin specialkompetens som patolog, men hans inre tog obotlig skada av året i lägret. Trots hans i många stycken "objektiva" skildring framgår det också hur förfärad han var över det brutala dödandet, men här finns också en moraliskt komplicerad skildring av hur Nyiszli kunde i viss mån beundra Mengeles vetenskapliga ambitioner – även om han insåg dess fullkomligt falska förutsättningar i studiet av den mänskliga reproduktionen.

En skakande skildring!

 

 

Trump och andra lurendrejare

 

Med tanke på vad som sker i dagens Vita huset så är det både viktigt och intressant att försöka förstå hur denna blandning av extrem evangelisk nationalism, allmän revanschistisk våldsbejakning och ekonomisk roffarmentalitet som här uppvisas kommer ifrån och hur långt tillbaka i tiden man kan spåra den.

 

För ny är den inte, det blir alldeles tydligt om man läser journalisten Joe Conasons  The Longest Con. How Grifters, Swindlers, and Frauds Hijacked American Conservatism (2024). Visserligen har tendenserna funnits under USA:s hela existens, inte minst under den epok i slutet av 1800-talet och fram till den stora börskraschen 1929 som brukar kallas Rövarbaronernas tid, men Conason tar sin utgångspunkt i det tidiga 1960-talets radikalisering av det republikanska partiet.

 

Det var åren när det pratades om att det partiet var på väg ut från de centrala delarna av partipolitik i USA eftersom anti-segregationslagstiftning, medborgarrättsrörelsen och Barry Goldwaters brakförlust i presidentvalet 1964 tycktes visa att de konservativa idéerna var på väg ut. Men paradoxalt nog var detta startpunkten för tillväxten av de avsevärt mer extrema nationalkonservativa åsikter som vi ser uttryckas idag. I detta spelade de kristna evangelisterna i sydstaterna en central roll.

 

Till stor del fanns de rasistiska tankarna från 1800-talet kvar i många kretsar, men genom användning av nyare tekniker med brevutskick och aggressiv marknadsförening lyckades de många riktningarna av evangeliska församlingar att fånga upp konservativa/reaktionära delar av befolkningen för att tigga bidrag – något som gjorde både församlingarna rikare och (inte minst viktigt) ledarna benägna att för egen del roffa åt sig stora delar av de vanliga människornas bidrag.

 

Och det är det här som är genomgående i boken, hur alla sorters religiösa ledare lurat både församlingsmedlemmar och utomstående bidragsgivare på miljoner efter miljoner av dollar. Alla berömda teleevangelister har uppenbarligen deltagit i detta, med ofta andra  sidoaktiviteter som sexuella utsvävningar som tillskott. Många har hamnat i fängelse, men många har också genom decennierna sluppit straff.

 

Boken inleds med hur advokaten Roy Cohn, på 1950-talet underhuggare till kommunistjägaren Joseph McCarthy, var central i att lära upp en hel generation lurendrejare att – med en kombination av skräckpropaganda mot kommunistspöket, homosexuella (trots att han själv och många av de han lärde upp själva var det) och ogudaktiga Demokrater – berika sig på pengar från de lättlurade samt skaffa sig själv maktpositioner. En av dem som blev hans lärjunge var den unge fastighetsspekulanten Donald Trump, något beskrivs i den aktuella filmen The Apprentice.

 

Men många andra följde i dessa fotspår och boken blir till en lång och ledsam (stundtals väl detaljrik) lista på dem som under en kortare eller längre tid lyckades roffa åt sig de konservativa skarornas pengar, för det var i huvudsak från dessa kretsar man satsade på stölderna, från människor som genuint önskade att få en konservativ återgång i politik och vardagsliv men nu blev bestulna på sina besparingar.

 

Och en politisk effekt fick man verkligen, inte minst efter millennieskiftet och bostadsbubblans ekonomiska kris 2008. Följden blev Tea Party-rörelsen och så småningom Trumpismen, som blev den logiska fortsättningen. Bokens sista par kapitel redogör för Trumps konsekventa roffarmentalitet och ekonomiska lurendrejerier, men också varför han kunde skjuta fram som frälsargestalt för så många i mitten av 2010-talet – trots att han inte var det republikanska partiets favorit inledningsvis.

 

Och det är i hela denna utveckling som Conason ser ett maktövertagande i detta parti av en alltmer extrem politisk rörelse, som tömt partiet på sitt traditionella konservativa innehåll och fyllt det med religiös extremnationalism.

 

Att läsa boken gör en beklämd över tillståndet i denna nation, men också med insikten att detta inte är ett snabbt uppdykande fenomen utan att starka krafter arbetat på detta i ett halvt sekel och med hjälp av samtida teknik och tech-miljardärer håller på att bygga upp en skrämmande auktoritär del av världen.