"Staden och kapitalet"

Den norske urbanforskaren Ståle Holgersen kom 2010 till Malmö för att skriva sin doktorsavhandling om stadens omvandling från industri-till kunskapsstad. Avhandlingen blev färdig 2014 och fem år senare kom hans kraftigt bearbetade, mer populärvetenskapligt inriktade, textversion Staden och kapitalet.

Som titeln anger har Holgersen fokuserat på hur Malmö försökte, och till stora delar lyckades, att överleva industrinedläggningar (Kockums inte minst) och befolkningsminskning genom att satsa dels på en förändring till så kallad kunskapsstad (en inte ovanlig ambition för gamla industristäder på dekis) samt betona sin karaktär som turist- och evenemangsstad (en rejäl förändring från 1950- och 60-talens karaktär som tråkhåla).

Som Holgersen visar lyckades socialdemokratin, som styrt staden med bara några få års uppehåll i cirka 100 år, att navigera mellan att ansluta sig till en nyliberalt präglad ekonomisk struktur där inte minst byggföretagen ingick i ett kraftfullt samarbete (som befrämjade den kompletterande satsningen på att locka till sig välmående och skattepliktiga nya invånare till Västra hamnen och Hyllie) utan att fullständigt ge upp sociala och, så småningom, ekologiska ambitioner. De senare har lett till en mängd internationella pris och ryktet som en ”grön stad” (men med minst grönyta av Sveriges större städer).

Utmaningen för Malmö, enligt Holgersens grönmarxistiskt influerade analys, är att inte falla i den gamla fällan att bygga (man ska ju ”bygga staden hel” som frasen lyder) för något som redan varit, utan att satsa offensivt på att i genuin mening få ett ekologiskt perspektiv att genomsyra politiken. Och då inte bara snävt lokalt: det går inte att stimulera en grön ekonomi om man accepterar att all skitig industriverksamhet som man är beroende av utförs någon annan stans (vanligen i fattigare länder på södra delen av jordklotet).

 

Kennedy-klanen

Kennedy-familjen har aldrig upphört att fascinera USA och (åtminstone) den övriga så kallade västvärlden.

Ända sedan Boston-sonen Joseph slog sig fram inom den ekonomiska och politiska arenan, först lokalt och sedan nationellt, har Klanen Kennedy, som boken från 1984 av journalisterna Peter Collier och David Horowitz heter, stått i rampljuset. Joseph hade ambitioner även på den internationella scenen och lyckades i slutet av 1930-talet bli USA:s ambassadör i Storbritannien, men bland annat på grund av sina åsikter om nazi-Tyskland och Englands civilisatoriska svaghet blev han tvungen att lämna posten efter bara ett par år.

Hans impopularitet (där den notoriska otroheten och finansiella roffarmentaliteten spelade roll) gjorde att han satsade på äldste sonen Joe, men efter dennes död i slutskedet av andra världskriget blev det i stället John (gemenligen kallad Jack) som skulle föras fram. Det lyckades väl, Jack blev president i valet 1960, men sköts ihjäl 1963. Yngre sonen Bobby blev då arvtagaren (han hade varit en hårdför justitieminister i Jacks regering), men sköts även han fem år senare. Och yngste sonen Ted hade aldrig riktigt önskan eller förmågan att komma till presidentposten.

Liggande under all denna maktambition visas i boken med all önskvärd tydlighet den konkurrens och det maktspel som fanns i familjen, något som måste ha påverkat alla nio barnen. Inte minst Josephs döttrar, som trots sin intelligens aldrig var aktuella för att skjutas fram i rampljuset, framstår som förlorarna i familjelivet. Särskilt gäller det Rosemary, en i ungdomen populär flicka som på grund av sitt mentala handikapp blev lobotomerad enligt faderns enväldiga beslut.

Vid läsningen blir en mest beklämd över hur en familj med dessa förutsättningar inte kunde hantera uppväxt och barnliv på ett bättre sätt. Och nästföljande generation, speciellt Bobbys barn, hamnade i sina svårigheter, inte minst vad gällde narkotikamissbruk.

 

Tomas Polvall "Kalifornien"

 

Författaren och fotografen Tomas Polvall kom 2014 ut med boken Kalifornien, Stora drömmar, stora landskap, en reseskildring av delstaten som lyfter fram både det som är likt stora delar av det övriga USA, men även (och inte minst) det som är speciellt med denna västra slutpunkt på kontinenten.

Främst är det områdena utanför storstäderna som står i fokus och allra mest de människor som dels valt att dra sig undan civilisationens knutpunkter, dels de som på olika sätt inte får plats där.

Skildringen bli till en spännande resa som visar på den rikhaltiga mylla av mänsklig erfarenhet som finns utanför de stora allfarvägarna, men också den fattigdom och inte sällan nöd som döljer sig bakom de framgångshistorier som (i varje fall tills helt nyligen) var legio i berättelserna om USA.

Boken är verkligen att rekommendera.

 

Lasse och Lenin

Lasse Diding har gjort sig känd nationellt de senaste decennierna som den excentriske miljonären från Varberg som inrättat ett Leninbad på sitt Hotell Gästis, skapat ett annat hotell med namnet Hotell Havanna, inrättat Jan Myrdal-sällskapet som en hyllning till den sedan ett par år tillbaka bortgångne författaren och samhällsdebattören – samt velat döpa om Engelska parken i hemstaden till Lenin-parken. Där önskade han också placera en staty av den arga tant som vid en nynazistisk demonstration i Växjö 1985 fångades på bild svingande sin handväska mot en av de unga män med rakad skalle som deltog i demonstrationen.

Det här är bara några av de händelser som finns beskrivna i boken Lasse och Lenin, författad av journalisten Per Nygren och som nu i en uppdaterad upplaga finns att få gratis på hotellen. Lasse har sedan ett par år sålt hotellen, men går fortfarande som barn i husen, vilket han gjort alltsedan pappan Bertil skapade sin förmögenhet genom fastighetsaffärer och politisk karriär i Varberg. Trots de politiska skiljelinjerna (fadern var nazist) framgår det att Lasse numera uppskattar fadern, åtminstone hans förmåga att bedriva affärer och ta sig fram oberoende av vad andra tyckte.

Lasse själv är, som Lenin-intresset och Havanna-hotellet antyder, socialist (åtminstone), men också miljonär på fortsatta fastighetsaffärer. Samtidigt är han även en stor välgörare inom kulturområdet, delägare i ett kloster i Italien med ambition att stimulera kulturskapande där och till stora delar uppskattad i Varberg, även av dem med andra politiska åsikter.

Boken Lasse och Lenin är en högst intressant skildring av denne högaktive och motsägelsefulle man.