Dantes Gudomliga komedi

Litteraturprofessor Anders Cullhed kom för cirka 1,5 år sedan ut med sin stora Dante-biografi Dante – Den förste författaren och redan nu fanns den med på årets bokrea.

Ytterst läsvärd och kunskapsrik ger texten en detaljrik helhetsbild av den historiska period kring år 1300 när Florensförfattaren dels träder fram på den litterära scenen, inte minst med kärleksdikter, dels deltar i det lokala och regionala kaotiska politiska livet, med konflikter som härjar mellan påvedömet och dess allierade samt det tysk-romerska kejsarriket.

Dante hamnar så småningom bland de styrande i Florens, men kastas snart ut från staden efter sin kritik av påvegrupperingarna och befinner sig i landsflykt (eller åtminstone ivägkörd från hemstaden och hotad till livet) de sista tjugo åren av sitt liv, han dör 1321.

Cullhed visar att det stora verket Den gudomliga komedin inte bara är en religiös vandring genom Helvetet, Skärselden och Paradiset (ordet gudomlig är för övrigt inte Dantes utan tillagt efter hans död) utan de hundra sångerna innehåller också en svidande kritik mot det politiska styret i hemstaden. Unikt är också att texten är skriven på folkspråket, en form av tidig italienska, och inte på latin, av en självlärd man utan nämnvärd formell skolning. Att han av Cullhed kallas den förste (moderne) författaren baseras på detta samt att han för en självreflektiv dialog genom texten, vilket innebär att han träder fram som skapare av verket på ett helt annat sätt än vad som var normen vid denna tid.

Nu gäller det bara att läsa Komedin efter Cullheds inspirerande presentation av dess historiska sammanhang.

 

Alice i Underlandet

Alice i Underlandet/Alice’s Adventures in Wonderland blev en stor framgång för Charles Dodgson (under författarnamnet Lewis Carroll) när den gavs ut 1865.

Prästmannen Dodgson hade hittat på de omtumlande händelserna ett par år tidigare under en utflykt med en kollega och barn till några vänner. Barnen ville höra något spännande under roddturen på Themsen och utifrån hans påhitt, som han sedan testade på olika barngrupper, kom han fram till händelserna i den korta romanen.

Flickan Alice har tråkigt på stranden, ser en vit kanin med väst och klocka, följer efter ner i ett kaninhål, blir omväxlande väldigt liten och väldigt stor i detta Underland samt träffar på både Hattmakaren, Påskharen, en larv som röker vattenpipa och Hjärter Dam (som inte är särskilt hjärtlig utan ständigt ropar ”Av med huvudet” när hon blir missnöjd med en undersåte).

Allt skildrat med ett stort mått av språklig fantasi och intrikat meningsbyggnad samt hänsyftningar på sam- och forntida kulturföreteelser på ett sätt som sentida kommentatorer kunnat kalla postmodernt. Vilket kanske bidragit till att Alice fortsatt vara en kulturell ikon.

 

Neil Gaiman: Kyrkogårdsboken

Kyrkogårdsboken/ The Graveyard Book publicerades 2008 och är en av författaren och serieskaparen Neil Gaimans barn/ungdomsböcker.

Den handlar om pojken Nobody (i den engelska versionen kallad Bod, i den svenska Ingen) som 1,5-år gammal sig själv ovetandes flyr från en man kallad Jack (som visar sig vara en hel grupp män) som mördat hans föräldrar och syskon. Bod kryper upp till stadens gamla kyrkogård, där han skyddas och uppfostras av de döda och varelser som befinner sig i en värld mellan de levande och de döda, även vampyrer och varulvar. Han lär sig så småningom att hantera omvärlden, besegra sina fiender och vandra ut i världen.

Gaimans fantasiförmåga är som vanligt outsläcklig och den litterära skickligheten är påtaglig, så denna berättelse är både spännande och tankeväckande.

 

Händelser vid vatten

Kerstin Ekmans roman Händelser vid vatten var mycket uppmärksammad när den kom ut för trettio år sedan och vann det prestigefulla August-priset.

Den har blivit aktuell igen genom SvT:s serie i sex avsnitt, en serie som snabbt blev ointressant och banal, med bland annat en brottsintrig som tog över för mycket av sändningstiden.

Detta brott, mordet på två unga turister under midsommaren 1973 i den jämtländska fjällnära naturen, är också utgångspunkten för romanen, men berättelsen blir mycket mer av en tids- och existensskildring. Naturen skildras i all sin detaljrikedom, men blir aldrig sentimentaliserad, snarare tvärtom.

Vi får följa Annie, Birger och Johan när de försöker hantera konsekvenserna av morden, både 1973 och arton är senare, som är det andra tidsplanet i berättelsen.

Både den naturliga och den människoskapade världen visas i all sin grovhet och ett viktigt inslag är insikten att alla planer och försök att kontrollera verkligheten skändligen misslyckas: verkligheten är alltför mångbottnad och motsägelsefull. De onda är inte så onda som de verkar och de goda inte så entydiga hjältar.

Romanen har naturligtvis större möjligheter än tv-serien att gå på djupet i berättandet med sina 467 sidor text, men Ekman visar också ett större intresse för människorna och deras mångskiftande drag än vad seriens manusförfattare och regissör gör.