Den politiska liberalismens oförmåga att hantera de senaste tjugo årens ekonomiska kriser har det skrivits spaltkilometer om, motsvarande kritiken mot det demokratiska partiet i USA efter det senaste presidentvalet att de förlorat kontakten med "arbetarklassen" (med detta menar man oftast de lönearbetande grupperna utan stora kapitalinnehav). Från ett socialistiskt/kommunistiskt/marxistiskt perspektiv är denna oförmåga att stå emot kapitalägare och libertarianer/extremhögern inte så märklig, de är samma andas barn, bara med olika strategier. I varje fall är det så man kan utläsa texter från olika skribenter med detta synsätt.
Alex Callinicos har varit en av de intensivaste debattörerna på denna flank och skrivit en mängd böcker om detta de senaste närmare femtio åren och har också haft ledande positioner inom den trotskistiska rörelsen i Storbritannien. Strax efter den stora bolåne- och finanskraschen 2007-2009 publicerade han Bonfire of Illusions. The Twin Crises of the Liberal World (2010), där han presenterade sin syn på orsakerna till den påföljande recessionen och hur den gick att koppla till de upprepade perioderna av uppgång och fall i den kapitalistiska ekonomin. Den andra delen av krisen för (ny)liberalismen var att Ryssland i och med angreppet på Georgien 2008 (och efter bokens publicering Ukraina 2014 och 2022) visade att USA inte längre var den totalt dominerande stormakten, vilket man globalt antagit efter Sovjetunionens fall 1991.
Han analyserar i boken finansialiseringen av världens ekonomiska system, hur bristen på tillväxt i den producerande ekonomin "tvingade" fram en övergång till att hitta andra marknader än den ordinära konsumtionens för att kompensera för de fallande vinsterna. Det visade sig vara fördelaktigare i strikt matematiska termer med aktiehandel och lånekaruseller, med alltmer växande kapital för dem som hade resurserna att delta. Alltmer handlade den ekonomin om att låna och låna ut i en form som kommit att liknas vid ett pyramidspel. Den försämrade ekonomin för vanligt folk innebar att efterfrågan på konsumtionsvaror sjönk, lönerna stagnerade och en överproduktion blev resultatet. Att låna ut pengar till dem som inte hade några för att de skulle kunna skaffa (inte minst) bostäder blev extremt vinstgivande för banker och olika låneinstitut, men innebar också att man fick låntagare med stora svårigheter att betala lånen. Så småningom kraschade hela systemet och nationalstaternas riksbanker tvingades gå in med jättelika stödpaket – till bankerna, inte till de drabbade låntagarna.
Callinicos hävdar att detta var en logisk konsekvens av kapitalismen och inte en engångsföreteelse. Hur kan man se till så att detta inte händer igen? Inte förvånande resonerar han kring hur den ekonomiska strukturen med konkurrens mellan enskilda företag skapar förutsättningen för återkommande kriser och förespråkar en planlagd ekonomisk verksamhet baserad på den arbetande befolkningens gemensamma beslutsprocesser. Marknaderna (inte minst arbetsmarknaden och dess köp/säljrelation mellan arbete och kapital) och staten måste, enligt Callinicos, brytas ner till en rådskonstruktion där lokala och regionala maktcentra inrättas – som en byggsten till en framtida kommunistisk tillvaro.
Callinicos ger en (stundtals komplicerad) ekonomisk redogörelse för de politisk-ekonomiska svårigheter vi fortfarande är utsatta för och utifrån hans perspektiv blir analysen en kraftfull inlaga i strävan efter en annan och mer mänsklig värld än den nuvarande.