"Den förste svensken" – det är en anspråksfull undertitel på vetenskapsjournalisten Maja Hagermans nya bok Botvid (2025). Kan en överhuvudtaget veta vem som var den förste svensken och hur skulle det i så fall gå till?
Nu är Hagermans ambition att peka ut titelns Botvid som den förste svensken inte riktigt lika omöjlig som det kan verka. Hennes avsikt att använda detta begrepp är i stället att peka på det historiska ögonblick när vi efterkommande kan upptäcka det som under lång tid formade det som kom att uppfattas som något "svenskt". En kanske kan associera till den nyligen SD-initierade Kulturkanon som listat hundra företeelser som utredningsgruppen tyckt är typiskt "svenskt". Bortsett från det befängda med hela upplägget är Hagermans tanke med sin studie av konstruktionen av den helige Botvid, död 1120, att försöka komma åt när och hur skapandet av föreställningen om något "svenskt" hänger ihop med maktförhållanden, politisk kamp, religion och folkliga traditioner.
Botvid visar sig vara en son i en familj med relativt hög social status, boende i området som senare kommer att benämnas Botkyrka sydväst om centrala Stockholm. Efter en Englandsresa, några decennier efter det att de brittiska öarna slutligen undsluppit vikingahärjningar, där han kommit i kontakt med den kristna läran kom han att bli en missionsbiskop. Efter sin död (mördad av en av honom frigiven träl som han hade för avsikt att skicka ut som förkunnare på andra sidan Östersjön) blev han begravd i Salems kyrka, men eftersom platsen så småningom blev förknippad med flera mirakler flyttades kroppen 1129 av brodern till en nybyggd träkyrka, invigd av två biskopar, nära hemmet Hammarby. Ortnamnet kom därmed att bli Botkyrka, dvs Botvids kyrka, Miraklerna fortsatte och en ny och ståtligare stenkyrka invigdes av ärkebiskopen i Uppsala 1176.
Hagerman väver en berättelse kring Botvid utifrån en legend om hans liv som finns nedtecknad på pergament från 1300-talet, men legenden är antagligen äldre. I den berättas om hur Botvid såg till att befolkningen fick stora mängder fisk från den lokala sjön, utan att behöva betala något till ägarna av markerna runt sjön. Skulpturer av Botvid i kyrkor kom därför att utrusta honom med en fisk som symbol för hans hjälp till befolkningen (samt en yxa, vapnet som trälen dödade honom med). Med detta som grund använder Hagerman sedan såväl arkeologiskt material som skriftliga källor som behandlar denna tid för att skapa en berättelse om Botvid, en nödvändighet eftersom det inte finns så mycket mer historiskt material om Botvid.
Vad betyder då "den förste svensken" enligt Hagerman? Jo, det är den första person som, utan att vara kunglig eller biskop, framträder som en individ. Ett problem med att basera så mycket av berättelsen om helgonet på legenden är dock att samma typ av berättelse finns om i stort sett alla helgon: det är samma mirakler och levnadsbanor som förekommer. I ambitionen att motivera termen "den förste svensken" blir detta inte riktigt diskuterat i boken dock.
Men Hagermans resonemang om att Botvid fick en stor betydelse på grund av att han befann sig på rätt plats och i rätt tid förefaller rimlig. När det kommande Sverige börjar formas blir Botvid ideologiskt användbar som kristet helgon i en bygd fortfarande genomsyrad av det hedniska och viktig för riksbygget. Stormannasläkterna kämpade vid denna tid om att tillskansa sig makt genom landinnehav och att binda samman större geografiska områden. Botkyrka låg mellan Götaland och Uppland, vilket gjorde att den som kontrollerade trakterna där också fick ett större inflytande i dessa delar av det blivande riket, därför blev kampen om religionen och dess symbolfigurer central.
Hagermans bok om Botvid bidrar till förståelsen av hur Sverige blir till, utan att kommittékonstruerade kulturkanonlistor behöver användas.