Gustav Vasa och hans fiender

Förra året högtidlighölls att det den 6 juni var 500 år sedan Gustav Eriksson (av Vasa-släkten) som 27-åring valdes till svensk kung i Strängnäs.

Den man som länge hyllades som ”landsfader” har i flera decennier setts på med mer kritiska ögon, till och med kallats massmördare.

I den finske historikern Heikki Ylikangas bok Gustav Vasa och hans fiender. Från Kristian II till Nils Dacke (2021) får vi som titeln anger följa hur Gustav hanterade alla de fiender han omgavs med. Från den svenska frigörelsen från den nordiska Kalmarunionen till det småländska Dackeupproret tjugo år senare visar Ylikangas hur Gustav använde sig av det historiska skede som i stora delar av den europeiska delen av världen utvecklades från mindre stadsstater till kommande kungliga envälden för att stadfästa sin egen maktposition.

Avslutningen i boken är ett resonemang om de ekonomiska och teknologiska förutsättningarna för detta, från städernas tillväxt till penningekonomin och legosoldaternas betydelse för den förstärkta centrala kungamakten. Det dröjde ytterligare cirka 80 år innan denna förändring slog igenom helt i Sverige i och med den så kallade stormaktstiden, men med Gustavs hårdhänthet gavs de specifika förutsättningarna för inträdet i vad som kallas den förmoderna perioden, där inte minst den centrala förvaltningen tillväxte.

Flera intressanta moment i de cirka fyrtio år som Gustav var den viktigaste maktfiguren i Sverige tas upp i boken, från kampen mot den danska unionskungen Kristian II (med det välförtjänta öknamnet ”tyrann” i Sverige) till de olika upproren till och med Nils Dacke på 1540-talet.

Mest givande är skildringen av reformatorn Olaus Petri och hans öde. Han och brodern Laurentius var smedsöner från Örebro som genom teologiska studier kom att hamna i centrum av Gustavs behov att få tillgång till den katolska kyrkans egendomar i Sverige (i likhet med Henry VIII i England). Laurentius utnämndes så småningom till ärkebiskop, en position han kom att inta till sin död drygt fyrtio år senare.

Men den med Gustav i stort sett jämnårige Olaus fick genom sin (visserligen inlindade men tydliga) kritik mot Gustavs härskarstil uppleva både upphöjelse och avskedanden, dödsdom och benådning. Vi får i boken följa Olaus teologiskt grundade resonemang kring juridiska spörsmål och tankar kring frågorna om lag och rätt. Hans så kallade domarregler, en kort skrift som innehåller många än idag använda ordspråk som ”land ska med lag byggas”, ingår fortfarande i lagböcker i Sverige och Finland, men var en nagel i ögat på Gustav för den kritik mot hans styrelse som kunde utläsas.

Sammantaget är Ylikangas bok en, åtminstone stundtals, givande genomgång av Gustavs styrelsesätt och propagandamaskineri. I vissa stycken är texten alltför upprepande, som om den mer sammanfogats av separata texter än skrivits i en följd, och ibland för luftig i skildringarna, men trots det leder den till både insikter och ett kritiskt förhållningssätt till Sveriges ”landsfader”.

 

 

1968

 

1968 är ett närmast mytiskt år i nutidshistorien, ett år då mycket av uppfattningar i politik, moral och samhällssyn sägs ha förändrats.

Många böcker har skrivits om detta år, den amerikanske författaren och journalisten Mark Kurlansky bidrog 2004 med 1968. De gränslösa drömmarnas år/1968.The year that rocked the world, en bok som ger en detaljrik skildring av hur konflikter och politiska uppfattningar förändrades i flera olika länder.

Det är alltså inte bara händelseutvecklingen i Frankrike och USA som står i centrum, vilket det brukar vara i den här typen av genomgångar. Därmed inte sagt att dessa två länder inte skildras, tvärtom finns här mycket intressant material om till exempel studenternas ockupationer av Columbia-universitetet respektive president De Gaulles oförmåga att förstå vad som skedde i Frankrike. Men detta sätts in i ett bredare perspektiv, där protesterna mot Sovjetunionens maktfullkomlighet i Polen och Tjeckoslovakien (som i det sistnämnda landet ledde till en invasion) får ta stor plats och sätts i relation till studentprotesterna i såväl Västtyskland som Mexiko.

Händelserna i Chicago vid det demokratiska partikonventet i augusti får ta rejält utrymme och visar med all önskvärd tydlighet hur det politiska maskineriet i USA brutalt slog ner protesterna inte bara mot Vietnamkriget utan mot all sorts ”uppstudsighet”. Här får vi också se hur de senaste drygt femtio årens republikanska flört med rasistiska och allmänt reaktionära sinnesstämningar blev en tydlig politisk strategi.

Kurlanskys bok är både intressant i sin globala översiktlighet och sin detaljrika presentation av både drömmar om förändring och maktens maktfullkomlighet.