Alice i Underlandet/Alice’s Adventures in Wonderland blev en stor framgång för Charles Dodgson (under författarnamnet Lewis Carroll) när den gavs ut 1865.
Prästmannen Dodgson hade hittat på de omtumlande händelserna ett par år tidigare under en utflykt med en kollega och barn till några vänner. Barnen ville höra något spännande under roddturen på Themsen och utifrån hans påhitt, som han sedan testade på olika barngrupper, kom han fram till händelserna i den korta romanen.
Flickan Alice har tråkigt på stranden, ser en vit kanin med väst och klocka, följer efter ner i ett kaninhål, blir omväxlande väldigt liten och väldigt stor i detta Underland samt träffar på både Hattmakaren, Påskharen, en larv som röker vattenpipa och Hjärter Dam (som inte är särskilt hjärtlig utan ständigt ropar ”Av med huvudet” när hon blir missnöjd med en undersåte).
Allt skildrat med ett stort mått av språklig fantasi och intrikat meningsbyggnad samt hänsyftningar på sam- och forntida kulturföreteelser på ett sätt som sentida kommentatorer kunnat kalla postmodernt. Vilket kanske bidragit till att Alice fortsatt vara en kulturell ikon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar