Den har blivit aktuell igen genom SvT:s serie i sex avsnitt, en serie som snabbt blev ointressant och banal, med bland annat en brottsintrig som tog över för mycket av sändningstiden.
Detta brott, mordet på två unga turister under midsommaren 1973 i den jämtländska fjällnära naturen, är också utgångspunkten för romanen, men berättelsen blir mycket mer av en tids- och existensskildring. Naturen skildras i all sin detaljrikedom, men blir aldrig sentimentaliserad, snarare tvärtom.
Vi får följa Annie, Birger och Johan när de försöker hantera konsekvenserna av morden, både 1973 och arton är senare, som är det andra tidsplanet i berättelsen.
Både den naturliga och den människoskapade världen visas i all sin grovhet och ett viktigt inslag är insikten att alla planer och försök att kontrollera verkligheten skändligen misslyckas: verkligheten är alltför mångbottnad och motsägelsefull. De onda är inte så onda som de verkar och de goda inte så entydiga hjältar.
Romanen har naturligtvis större möjligheter än tv-serien att gå på djupet i berättandet med sina 467 sidor text, men Ekman visar också ett större intresse för människorna och deras mångskiftande drag än vad seriens manusförfattare och regissör gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar