Genomlysningar av vad fascism "egentligen" innebär har väl förekommit alltsedan begreppet förankrades i Italien för drygt hundra år sedan, men under det senaste decenniet har flera grundliga undersökningar gjorts i relation till samtidens ultranationalistiska rörelser och deras möjliga samband med den historiska fascismen.
Den svenske historikern och vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad kom 2013 ut med boken Älskade fascism. De svartbruna rörelsernas ideologi och historia där han på runt 400 sidor gjorde en djupdykning i inte bara den italienska och tyska historien utan även i hur motsvarande ideologi manifesterade sig i de nordiska länderna.
Arnstad diskuterar också kritiskt hur flera andra fascismforskare har definierat begreppet och som startpunkt för sin undersökning anger han att fascism är en "folklig ultranationalism i syfte att återföda nationen". Startpunkten med Italien 1919 får då sin uppenbara förklaring: trots att landet befann sig på den segrande sidan i första världskriget innebar det föga för dem som ville etablera landet som en stormakt. Nationalisternas kamp mot både konservatismen och socialismen/kommunismen skedde samtidigt i ett flertal (gamla och nya) länder efter kriget, i ett flertal av dem var det en hårt trängd lägre medelklass som lyssnade till lockropen.
Tyskland genomgick på samma sätt en nationalistisk utveckling under 1920, även om den tog längre tid än i Italien där Mussolini gavs makten 1922. Liksom i Tyskland skedde detta genom etablerade parlamentariska rutiner, även om de vid val inte fick någon majoritet av rösterna.
Snarare var det så att den etablerade liberala och konservativa borgerligheten inte kunde hantera den folkligt grundade rörelsen (i fallet Italien) eller den samhälleliga våldsverkan som utfördes av fascisterna samt tron att man skulle kunna hantera dem när de väl fick makten (i fallet Tyskland).
Arnstad analyserar flera aspekter av fascismen, inte minst frågan om rasism och judeutrotningen i olika länder. Exemplen ges bland annat från Rumänien, Ungern, Frankrike och Litauen, medan Spanien ges en särskild historik.
I Finland fanns en ytterst brutal variant i Lasso-rörelsen, som bidrog till att tiden från frigörelsen från Ryssland vid första världskriget slut till samarbetet med nazi-Tyskland under slutet av andra världskriget blev så konfliktfyllt för landet.
Många fler exempel och definitionsdiskussioner finns i boken, stundtals lite väl detaljerat beskrivet, men som helhet är den en värdefull ingång till frågan om fascismen. Eftersom den publicerades redan 2013 finns inte några utförliga kapitel om Sverigedemokraterna eller trumpismen, men som läsare kan man själv dra slutsatser om hur nära olika ultranationalistiska/fascistiska rörelser de befinner sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar