Nancy Fraser, professor i filosofi och statsvetenskap vid The New School for Social Research i New York City, hävdar i sin relativt nyutkomna bok Cannibal Capitalism (2022) att kapitalismen är som en orm som i sin glupskhet äter upp sin egen stjärt.
Fraser, född 1947, har sedan länge sysslat med rättviseteoretiska frågor och publicerat flera böcker om kapitalismens brister gällande (bland annat) detta. I denna bok lyfter hon fram de underliggande förutsättningar som gör att den ekonomiska sfären har fått en så dominerande roll inom kapitalismen samt nödvändigheten av att förstå att ekonomin inte kan ha sin dominerande position om de underliggande, men till stor del marginaliserade, faktorerna inte hade funnits.
Vilka är då dessa faktorer? Fraser betonar den sociala reproduktionen (barnpassning, skolor, sjukvård osv), naturen (resurskälla att utnyttja) samt den offentliga politiken (med lagstiftning som en viktig del). Men även exproprieringen eller konfiskeringen (av arbete, naturresurser och sociala institutioner, inte minst i den globala södern samt icke-vita även i den industrialiserade norra delen av jorden) som en förutsättning för den "fria" arbetsmarknadens exploatering i den högindustrialiserade världen poängteras.
I bokens olika kapitel granskar hon hur detta utnyttjande sett ut i den kapitalistiska ekonomin under olika tidsperioder från 1500-talet och framåt. Hon sammanbinder också dessa områden med varandra, i en ambition att försöksvis formulera vad ett överskridande av den kapitalistiska världens gränser borde ta fasta på, att inte stirra sig blind på den traditionella socialismens fokusering på arbetslivet och konflikten mellan arbete och kapital.
Rasismen som grund för kapitalismens vinstmöjligheter och förändringarna av köns/genuskonstruktioner, där nyliberalismen och feminismen hittade en gemensam plattform under de senaste decennierna, är några av de områden som visar på de möjligheter en utvidgad analys av kapitalismen, inte bara som ett ekonomiskt system utan som en social ordning, kan innebära.
Fraser är filosof, vilket märks i att texten mer präglas av inringningar av begrepp än utvidgade historiska exemplifieringar. Detta är inte ett stort problem, mer då att det förekommer många upprepningar av de grundläggande kategoriseringarna, inte bara mellan kapitlen utan i ett och samma kapitel, vilket gör att den värdefulla diskussionen om en utvidgad förståelse av kapitalismen blir uppbromsad. Antalet sidor i boken är inte överdrivet stort, men hade kunnat begränsas för att lyfta fram de onekligen viktiga resonemangen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar