Den ungerske läkaren Miklós Nyiszli skrev kort efter det andra världskrigets slut, 1946, en redogörelse för sin vistelse i koncentrationslägret Auschwitz, på svenska betitlad Jag var Mengeles patolog (2023).
Nyiszli fördes på våren 1944, tillsammans med sin fru och dotter, till Auschwitz som en del i nazisternas förintelsearbete mot den judiska befolkningen. Antalet dödade i lägret har angetts med olika siffror, från fyra miljoner till drygt en miljon, oberoende av vilket är det förfärliga siffror.
Nyiszli hade "turen" att vid ankomsten bli utsedd av Joseph Mengele, lägrets huvudläkare och en av nazisternas värsta förbrytare, till ansvarig patolog – alltså att både undersöka levande fångar som Mengele ville utföra experiment på och obducera döda fångar som ansågs kunde bidra till dennes förvridna medicinska forskningar.
Nyiszli lyckades överleva till krigsslutet och återvända hem till Transsylvanien där han också ett halvår efter krigsslutet hade glädjen att återförenas med hustrun och dottern. Hans skildring, alltså i tiden väldigt nära den fruktansvärda perioden i lägret, har varit betydelsefull för att ge omvärlden en förståelse för hur omänsklig tillvaron där var. Visserligen har en del av hans faktadetaljer ifrågasatts, men övergripande ses redogörelsen som en viktig del av berättelsen om Förintelsen.
Och det är en förfärlig värld som skildras, med den död som genom gasning och nackskott väntade alla fångarna, antingen direkt efter ankomsten i godsvagnar eller efter en kortare tid i ett specialkommando som tog hand om de döda kropparna, brände dem och forslade bort askan.
Nyiszli kunde överleva fysiskt tack vare sin specialkompetens som patolog, men hans inre tog obotlig skada av året i lägret. Trots hans i många stycken "objektiva" skildring framgår det också hur förfärad han var över det brutala dödandet, men här finns också en moraliskt komplicerad skildring av hur Nyiszli kunde i viss mån beundra Mengeles vetenskapliga ambitioner – även om han insåg dess fullkomligt falska förutsättningar i studiet av den mänskliga reproduktionen.
En skakande skildring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar