TV-serien Historien om Sverige

 

Historien om Sverige del 1 & 2 är böckerna som åtföljer vinterns tv-serie i 10 delar kring vad som hänt i de delar av världen som nu kallas Sverige.

Serien blev omdiskuterad för dess ”kopiering” av en motsvarande dansk tv-serie som sändes för ett halvdussin år sedan (vilken nära följde en några år äldre serie i och om Nederländerna), men också för att den höll sig på en informationsnivå som många kallade gymnasial.

Böckerna är till en del informativa, men har inte heller de det djup som även den historieskrivning som riktar sig till en bred och heterogen publik skulle kunna ha. Välkända fakta varvas med översiktliga påståenden om personer och maktförhållanden som av författarna antas vara odiskutabla ­ men ofta inte är det. Inte minst gäller detta kapitlen om mer samtida händelser där påståenden om den demokratiska förankringen och konsensusen i Sverige blir i sig till något konsensusskapande.

Tv-serien och böckerna blir till ett exempel på en förlorad möjlighet att skapa en genuin förståelse av kulturmöten/konflikter och nationsskapande i en tid när detta så tydligt är nödvändigt att utförligt förstå.

Den heliga Birgitta

 

Den heliga Birgitta har varit en av Sveriges mest kända, och dyrkade, personer de senaste 600 åren åtminstone. Även om helgondyrkan inte har praktiserats så omfattande under de senaste seklen så behåller hon ändå sin kändisstatus, vilket den kontinuerliga produktionen av böcker om henne tydliggör.

Sven Stolpe är väl den mest välkände av hennes hyllare, men journalisten Lennart Jörälvs bok Reliker och mirakel. Den helig Birgitta och Vadstena från 2003 är en respektingivande skrift kring Birgitta Birgersdotters betydelse. Vi får här följa hennes liv 1303-1373, den släktmässiga närheten till samtidens kungafamiljer och påvemakt och inte minst de syner/uppenbarelser som starkt bidragit till hennes status i samtiden.

Vissa kallar uppenbarelserna för tokerier (Luther till exempel), men i sitt 1300-tal med etableringen av kungamakter i Europa, klosterrörelser och digerdöden var hennes samtal med Jesus knappast något helt osedvanligt. Hon var ju också uppvuxen i en högreståndsmiljö och van vid att ta till orda mot (manliga) makthavare och exemplen på detta i boken är belysande för hennes kraftfullhet. Omsorgen om de mindre bemedlade är också påtaglig, medan däremot hatet mot den ortodoxa kristendomen (inte minst den i Ryssland) är brutal.

Sammantaget en givande bok om ett viktigt kapitel i den europeiska kulturhistorien.

Farsoter

 

Folkets farsoter och kungarnas krämpor heter en bok från år 2000 av historikern och läraren Christer Nilsson som skildrar just detta. Kapitlen varvas mellan större farsoter som drabbade stora delar av befolkningen (främst i Europa) respektive de umbärandena som svenska och andra kungar har genomlidit se senaste cirka 1000 åren.

Smittkoppor, malaria, pestepidemier och syfilis får här sina detaljerade beskrivningar, medan kungarnas utdragna tänder och magsjukdomar ges rikligt utrymme. Det visar sig att de höga herrarna haft så mycket sjukdomar att deras stundtals dåliga humör inte var särskilt konstigt.

Ludvig XIV:s utdragna tänder gör en som läsare lite mer benägen att känna medlidande med honom och den svenske 1700-talskungen Adolf Fredriks matvanor får en att inse att det inte var enbart semlor (hetvägg) som orsakade hans död.

Sammantaget en bok som får en att förstå att livet förr inte var en dans på rosor, inte minst genom de detaljerade beskrivningar av obduktioner och balsameringar som tryfferar skriften.

Svitjod och Sveriges historia

 

Arkeologen Mats G. Larsson skrev under åren kring 2000 två böcker, Svitjod respektive Götarnas riken, där han färdades i Sverige på jakt efter spår av tillblivande av riket Sverige. Ett par år senare sammanförde han texterna till volymen Färder till Sveriges födelse med ambitionen att visa hur de vikingatida Mälardalskungarnas inflytande sträckte sig långt i det område som så småningom skulle bli Sverige.

Många av kapitlen utgår från att han står i olika landskap, ser ut över dessa och föreställer sig hur folk har levt i dessa samt (inte minst) påverkats av den Mälarbaserade makten. Stundtals blir det lite väl många upprepningar av samma sorts skildring, baserade på tankar (fantasier?) om färder över vatten och byar som har namn som visar på Sveakungars makt.

Men det finns trots det resonemang om olika landsdelars konflikter och samverkan som ger en intressant bild av ungefär femhundra års historia, innan landet Sverige börjar bli tydligt framträdande.

Göran Rosenberg och Israels historia

 

Journalisten Göran Rosenberg är med sin judiska bakgrund väl lämpad att skriva om den sentida judiska erfarenheten av förföljelser, förintelser och nationsbyggande. Han är inte heller en okritisk försvarare av allt judiskt eller israeliskt, vilket inte minst framgår i hans Det förlorade landet. Israel – en personlig historia som kom ut 1996, men som nu har fått en påtaglig aktualitet i och med kriget i Gaza.

I boken skildrar han hur han som liten flyttade till Israel och blev en entusiastisk del av den arbetarsocialistiska rörelse som var en central del i uppbyggandet av landet. Han flyttade dock snart tillbaka till Sverige med familjen och fick andra tankegångar, inte minst som en följd av effekterna av sexdagarskriget 1967. Då skärptes den ideologiska gren inom sionismen som såg på skapandet av landet som ett projekt för ett uteslutande av andra folkgrupper, inte som ett sätt att forma samhället efter medmänskliga judiska traditioner.

Rosenberg går igenom den judiska och sionistiska samhällsdebatten sedan slutet av 1700-talet och problemen med identitetsskapandet när emancipationen medförde ett försvagande av den judiska kulturen i Europa, en större individualism – men inte ett slut på förföljelserna. Tankarna på en emigration till något område utanför Europa stöttades av europeiska nationer (inte minst för att bli av med dem man såg som oönskade invånare), något som naturligtvis förstärktes på ett ohyggligt vis i samband med nazisternas judeförintelse.

Både den inre och den yttre framstegstron i samband med staten Israels skapande 1948 var ju inte självskriven. Den arabiska befolkning som bodde i det som blev Israel fördrevs på olika sätt, det påstods vara ett ”land utan folk” som skulle ersättas av ett ”folk utan land” – och de konflikter och stridigheter som uppstod finns ju fortfarande kvar.

Rosenberg är djupt kritisk till den erövringsideologi som han ser präglade den konservativa politiska världen i Israel, med Menachim Begin som främsta företrädare, och hans beskrivning av deras resonemang ekar skrämmande välbekant så här snart trettio år senare.

Bokens femhundra sidor är kanske stundtals lite för präglade av en journalistisk dagslägesbeskrivning som blir väldigt detaljerad, men sammantaget är detta en skildring ”inifrån” som är mycket givande för att förstå inte bara historien utan även samtiden.

 

Gustav Vasa och hans fiender

Förra året högtidlighölls att det den 6 juni var 500 år sedan Gustav Eriksson (av Vasa-släkten) som 27-åring valdes till svensk kung i Strängnäs.

Den man som länge hyllades som ”landsfader” har i flera decennier setts på med mer kritiska ögon, till och med kallats massmördare.

I den finske historikern Heikki Ylikangas bok Gustav Vasa och hans fiender. Från Kristian II till Nils Dacke (2021) får vi som titeln anger följa hur Gustav hanterade alla de fiender han omgavs med. Från den svenska frigörelsen från den nordiska Kalmarunionen till det småländska Dackeupproret tjugo år senare visar Ylikangas hur Gustav använde sig av det historiska skede som i stora delar av den europeiska delen av världen utvecklades från mindre stadsstater till kommande kungliga envälden för att stadfästa sin egen maktposition.

Avslutningen i boken är ett resonemang om de ekonomiska och teknologiska förutsättningarna för detta, från städernas tillväxt till penningekonomin och legosoldaternas betydelse för den förstärkta centrala kungamakten. Det dröjde ytterligare cirka 80 år innan denna förändring slog igenom helt i Sverige i och med den så kallade stormaktstiden, men med Gustavs hårdhänthet gavs de specifika förutsättningarna för inträdet i vad som kallas den förmoderna perioden, där inte minst den centrala förvaltningen tillväxte.

Flera intressanta moment i de cirka fyrtio år som Gustav var den viktigaste maktfiguren i Sverige tas upp i boken, från kampen mot den danska unionskungen Kristian II (med det välförtjänta öknamnet ”tyrann” i Sverige) till de olika upproren till och med Nils Dacke på 1540-talet.

Mest givande är skildringen av reformatorn Olaus Petri och hans öde. Han och brodern Laurentius var smedsöner från Örebro som genom teologiska studier kom att hamna i centrum av Gustavs behov att få tillgång till den katolska kyrkans egendomar i Sverige (i likhet med Henry VIII i England). Laurentius utnämndes så småningom till ärkebiskop, en position han kom att inta till sin död drygt fyrtio år senare.

Men den med Gustav i stort sett jämnårige Olaus fick genom sin (visserligen inlindade men tydliga) kritik mot Gustavs härskarstil uppleva både upphöjelse och avskedanden, dödsdom och benådning. Vi får i boken följa Olaus teologiskt grundade resonemang kring juridiska spörsmål och tankar kring frågorna om lag och rätt. Hans så kallade domarregler, en kort skrift som innehåller många än idag använda ordspråk som ”land ska med lag byggas”, ingår fortfarande i lagböcker i Sverige och Finland, men var en nagel i ögat på Gustav för den kritik mot hans styrelse som kunde utläsas.

Sammantaget är Ylikangas bok en, åtminstone stundtals, givande genomgång av Gustavs styrelsesätt och propagandamaskineri. I vissa stycken är texten alltför upprepande, som om den mer sammanfogats av separata texter än skrivits i en följd, och ibland för luftig i skildringarna, men trots det leder den till både insikter och ett kritiskt förhållningssätt till Sveriges ”landsfader”.

 

 

1968

 

1968 är ett närmast mytiskt år i nutidshistorien, ett år då mycket av uppfattningar i politik, moral och samhällssyn sägs ha förändrats.

Många böcker har skrivits om detta år, den amerikanske författaren och journalisten Mark Kurlansky bidrog 2004 med 1968. De gränslösa drömmarnas år/1968.The year that rocked the world, en bok som ger en detaljrik skildring av hur konflikter och politiska uppfattningar förändrades i flera olika länder.

Det är alltså inte bara händelseutvecklingen i Frankrike och USA som står i centrum, vilket det brukar vara i den här typen av genomgångar. Därmed inte sagt att dessa två länder inte skildras, tvärtom finns här mycket intressant material om till exempel studenternas ockupationer av Columbia-universitetet respektive president De Gaulles oförmåga att förstå vad som skedde i Frankrike. Men detta sätts in i ett bredare perspektiv, där protesterna mot Sovjetunionens maktfullkomlighet i Polen och Tjeckoslovakien (som i det sistnämnda landet ledde till en invasion) får ta stor plats och sätts i relation till studentprotesterna i såväl Västtyskland som Mexiko.

Händelserna i Chicago vid det demokratiska partikonventet i augusti får ta rejält utrymme och visar med all önskvärd tydlighet hur det politiska maskineriet i USA brutalt slog ner protesterna inte bara mot Vietnamkriget utan mot all sorts ”uppstudsighet”. Här får vi också se hur de senaste drygt femtio årens republikanska flört med rasistiska och allmänt reaktionära sinnesstämningar blev en tydlig politisk strategi.

Kurlanskys bok är både intressant i sin globala översiktlighet och sin detaljrika presentation av både drömmar om förändring och maktens maktfullkomlighet.