Folk förr

Historieprofessor Eva Österberg är känd för sina arbeten kring de längre förändringarna av de föreställningsvärldar eller mentaliteter som den mänskliga kulturhistorien genomströmmas av. Hon har arbetat mycket kring religionens roll medan det i boken Folk förr från 1995 i mycket är både föreställningar och det praktiska hanterandet av brott och straff som står i centrum.

Inte minst undersöker hon hur lagar och reglers straff utdömdes i Sverige de senaste drygt femhundra åren och kommer fram till att de faktiska straffen inte var lika stränga som de som fanns i lagböckerna. Främst skulle straffen skrämma dem som var benägna att begå brotten till att inte utföra dem, medan tankarna om fängelse som växte fram under 1800-talet handlade om att låsa in brottslingarna och skydda den övriga befolkningen från dem.

Men essäsamlingen behandlar också frågor om ideologisk påverkan från statsmakten, mänsklig tro och mirakler samt de isländska sagornas speciella tystnadskultur.

Sammantaget är essäsamlingen en givande översikt av vad så kallad mentalitetsforskning kan säga om historiska förändringar och likheter vad gäller mänskliga tanke- och känslomönster.

P O Enquist och kärlek

 

Författaren Per Olov Enquist hade en lång karriär bakom sig när han dog 2020. Kärleksinslag var han inte främmande att införliva i sina romaner och en av de sista böcker han skrev heter Liknelseboken. En kärleksroman (2013).

Men i den, som uppenbarligen har självbiografiska delar, hävdar han att han inte kan skriva kärleksberättelser. En orsak till detta framkommer med all tydlighet i texten, han har växt upp i en norrländsk religiös miljö där den sexuella delen av kärleken inte skulle betonas.

Men en händelse med en avsevärt äldre kvinna, på ”det kvistfria furugolvet”, får honom att uppleva den fysiska kärleken mellan människor som av en intensivare dignitet än den religiösa. Den här upplevelsen blir aktualiserad för honom när han får sin sedan länge avlidne fars anteckningsbok sig tillsänd – och där saknas nio blad. Han föreställer sig då att modern (eller fadern) har rivit loss och slängt dem för att de stör den religiösa kärlekstro där Jesus är den centrala gestalten.

Detta leder till minnen, stundtals formulerade med högst dialektala uttryck, som vrids och vänds på för att utröna kärlekens karaktär. Han minns också hur han i unga år sökte upp den äldre kvinnan och så småningom fick en tillfällig kontakt (icke fysisk). När kvinnan dör får han också meddelande om detta så att han kan närvara vid begravningen.

Texten är alltså en sorts minne över kärlek på flera plan (men även den analkande döden får stort utrymme). Mest intensiv, i sin stilla form, är skildringen av det sexuella mötet mellan den unge pojken och den äldre kvinnan. Visserligen finns det en uppsjö sådana skildringar i litteraturhistorien, vilket gör att en kan bli trött på dem, men här lyckas Enquist ändå göra det till en händelse som gör det begripligt att detta blev en omvälvande stund i denne unge mans liv.

TV-serien Historien om Sverige

 

Historien om Sverige del 1 & 2 är böckerna som åtföljer vinterns tv-serie i 10 delar kring vad som hänt i de delar av världen som nu kallas Sverige.

Serien blev omdiskuterad för dess ”kopiering” av en motsvarande dansk tv-serie som sändes för ett halvdussin år sedan (vilken nära följde en några år äldre serie i och om Nederländerna), men också för att den höll sig på en informationsnivå som många kallade gymnasial.

Böckerna är till en del informativa, men har inte heller de det djup som även den historieskrivning som riktar sig till en bred och heterogen publik skulle kunna ha. Välkända fakta varvas med översiktliga påståenden om personer och maktförhållanden som av författarna antas vara odiskutabla ­ men ofta inte är det. Inte minst gäller detta kapitlen om mer samtida händelser där påståenden om den demokratiska förankringen och konsensusen i Sverige blir i sig till något konsensusskapande.

Tv-serien och böckerna blir till ett exempel på en förlorad möjlighet att skapa en genuin förståelse av kulturmöten/konflikter och nationsskapande i en tid när detta så tydligt är nödvändigt att utförligt förstå.

Den heliga Birgitta

 

Den heliga Birgitta har varit en av Sveriges mest kända, och dyrkade, personer de senaste 600 åren åtminstone. Även om helgondyrkan inte har praktiserats så omfattande under de senaste seklen så behåller hon ändå sin kändisstatus, vilket den kontinuerliga produktionen av böcker om henne tydliggör.

Sven Stolpe är väl den mest välkände av hennes hyllare, men journalisten Lennart Jörälvs bok Reliker och mirakel. Den helig Birgitta och Vadstena från 2003 är en respektingivande skrift kring Birgitta Birgersdotters betydelse. Vi får här följa hennes liv 1303-1373, den släktmässiga närheten till samtidens kungafamiljer och påvemakt och inte minst de syner/uppenbarelser som starkt bidragit till hennes status i samtiden.

Vissa kallar uppenbarelserna för tokerier (Luther till exempel), men i sitt 1300-tal med etableringen av kungamakter i Europa, klosterrörelser och digerdöden var hennes samtal med Jesus knappast något helt osedvanligt. Hon var ju också uppvuxen i en högreståndsmiljö och van vid att ta till orda mot (manliga) makthavare och exemplen på detta i boken är belysande för hennes kraftfullhet. Omsorgen om de mindre bemedlade är också påtaglig, medan däremot hatet mot den ortodoxa kristendomen (inte minst den i Ryssland) är brutal.

Sammantaget en givande bok om ett viktigt kapitel i den europeiska kulturhistorien.

Farsoter

 

Folkets farsoter och kungarnas krämpor heter en bok från år 2000 av historikern och läraren Christer Nilsson som skildrar just detta. Kapitlen varvas mellan större farsoter som drabbade stora delar av befolkningen (främst i Europa) respektive de umbärandena som svenska och andra kungar har genomlidit se senaste cirka 1000 åren.

Smittkoppor, malaria, pestepidemier och syfilis får här sina detaljerade beskrivningar, medan kungarnas utdragna tänder och magsjukdomar ges rikligt utrymme. Det visar sig att de höga herrarna haft så mycket sjukdomar att deras stundtals dåliga humör inte var särskilt konstigt.

Ludvig XIV:s utdragna tänder gör en som läsare lite mer benägen att känna medlidande med honom och den svenske 1700-talskungen Adolf Fredriks matvanor får en att inse att det inte var enbart semlor (hetvägg) som orsakade hans död.

Sammantaget en bok som får en att förstå att livet förr inte var en dans på rosor, inte minst genom de detaljerade beskrivningar av obduktioner och balsameringar som tryfferar skriften.

Svitjod och Sveriges historia

 

Arkeologen Mats G. Larsson skrev under åren kring 2000 två böcker, Svitjod respektive Götarnas riken, där han färdades i Sverige på jakt efter spår av tillblivande av riket Sverige. Ett par år senare sammanförde han texterna till volymen Färder till Sveriges födelse med ambitionen att visa hur de vikingatida Mälardalskungarnas inflytande sträckte sig långt i det område som så småningom skulle bli Sverige.

Många av kapitlen utgår från att han står i olika landskap, ser ut över dessa och föreställer sig hur folk har levt i dessa samt (inte minst) påverkats av den Mälarbaserade makten. Stundtals blir det lite väl många upprepningar av samma sorts skildring, baserade på tankar (fantasier?) om färder över vatten och byar som har namn som visar på Sveakungars makt.

Men det finns trots det resonemang om olika landsdelars konflikter och samverkan som ger en intressant bild av ungefär femhundra års historia, innan landet Sverige börjar bli tydligt framträdande.

Göran Rosenberg och Israels historia

 

Journalisten Göran Rosenberg är med sin judiska bakgrund väl lämpad att skriva om den sentida judiska erfarenheten av förföljelser, förintelser och nationsbyggande. Han är inte heller en okritisk försvarare av allt judiskt eller israeliskt, vilket inte minst framgår i hans Det förlorade landet. Israel – en personlig historia som kom ut 1996, men som nu har fått en påtaglig aktualitet i och med kriget i Gaza.

I boken skildrar han hur han som liten flyttade till Israel och blev en entusiastisk del av den arbetarsocialistiska rörelse som var en central del i uppbyggandet av landet. Han flyttade dock snart tillbaka till Sverige med familjen och fick andra tankegångar, inte minst som en följd av effekterna av sexdagarskriget 1967. Då skärptes den ideologiska gren inom sionismen som såg på skapandet av landet som ett projekt för ett uteslutande av andra folkgrupper, inte som ett sätt att forma samhället efter medmänskliga judiska traditioner.

Rosenberg går igenom den judiska och sionistiska samhällsdebatten sedan slutet av 1700-talet och problemen med identitetsskapandet när emancipationen medförde ett försvagande av den judiska kulturen i Europa, en större individualism – men inte ett slut på förföljelserna. Tankarna på en emigration till något område utanför Europa stöttades av europeiska nationer (inte minst för att bli av med dem man såg som oönskade invånare), något som naturligtvis förstärktes på ett ohyggligt vis i samband med nazisternas judeförintelse.

Både den inre och den yttre framstegstron i samband med staten Israels skapande 1948 var ju inte självskriven. Den arabiska befolkning som bodde i det som blev Israel fördrevs på olika sätt, det påstods vara ett ”land utan folk” som skulle ersättas av ett ”folk utan land” – och de konflikter och stridigheter som uppstod finns ju fortfarande kvar.

Rosenberg är djupt kritisk till den erövringsideologi som han ser präglade den konservativa politiska världen i Israel, med Menachim Begin som främsta företrädare, och hans beskrivning av deras resonemang ekar skrämmande välbekant så här snart trettio år senare.

Bokens femhundra sidor är kanske stundtals lite för präglade av en journalistisk dagslägesbeskrivning som blir väldigt detaljerad, men sammantaget är detta en skildring ”inifrån” som är mycket givande för att förstå inte bara historien utan även samtiden.