Pirater och sjörövare

 

Pirater/sjörövare har under långa tider varit både fascinerande företeelser och fasansfulla fiender. Båda delarna framgår med all önskvärd tydlighet i ett par böcker om pirateriet, nyligen lästa av mig.

Svenske sjöingenjören Robert Hermansson kom 1999 ut med boken Havens stråtrövare. Om pirater, kapare och buckanjärer, där han lyfter fram sjöröveriets långa historia från antikens värld och fram till det senaste millennieskiftet. Till största delen är texten en presentation av de mest bekanta namnen från 1600- och 1700-talen, med de två kvinnorna Mary Read och Anne Bonny som exempel på att även kvinnor (undantagsvis) kunde accepteras som pirater av de manliga fartygsbesättningarna.

En mer djupgående och socialhistoriskt inriktad bok är den amerikanske historieprofessorn Marcus Redikers Pirater. Sjöröveriets guldålder i Atlanten och Karibiska havet/Villains of All Nations. Atlantic Pirates in the Golden Age från 2004. Rediker koncentrerar sig på sjöröveriets sista gyllene period, början av 1700-talet, perioden innan de stormakterna England och Frankrike slutligen bestämde sig för att utrota detta störningsmoment för den internationella handeln.

För det är i mycket motsättningen mellan piraterna från underklassen och deras frihetslängtan som står emot handelskompanierna och de med dem förbundna statsmakterna som står i centrum för de konflikter som bar upp hela denna röveriverksamhet.

Inte minst intressant är bokens betoning av piraternas inre sociala ordning, som präglades av ett demokratisk tänkande, väsensskilt från handelsfartygens och militärflottornas brutala hierarkier. Även i denna bok ägnas Mary Read och Anne Bonny ett eget kapitel och skildringen i dess helhet skulle kunna ses som en mer vetenskaplig skildring av piratlivet så som det ungefär samtidigt visas i den populära filmserien om Pirates in the Caribbean.

Redikers bok är högst läsvärd och rekommenderas.

 

Lasse Didings Fejsbok

Lasse Diding, vars livshistoria jag skrivit om tidigare här på bloggen, har också gett ut en samling av de inlägg han gjorde på Facebook under åren 2014-2017 i en bok med titeln Fejsbok. En egocentrikers infall eller  I huvudet på en hotelldirektör.

För det är som hotelldirektör i Varberg han skaffat sig den förmögenhet som gjort att han kunnat vara inflytelserik egocentriker i det lilla Varberg.

Fadern, en än större egocentriker uppenbarligen, formade de ekonomiska förutsättningarna för Lasse att kunna skapa sitt Leninpris, samla ihop ett Jan Myrdal-bibliotek och designa ett Hotell Havanna som charmat sydamerikaner och besökts av Che Guevaras dotter.

En gigantisk boksamling och konflikter med hemstadens borgerliga politiker kring statyn Med handväskan som vapen präglar också hans liv och har bidragit till att denna Lenin-beundrande kommunist blivit en vida populär omstörtare av givna sanningar. Nu har han som nybliven 70-åring börjat ta det lite lugnare, men än finns projekt att arbeta vidare med, bland annat ett kloster i Italien som fungerar som ett kulturcentrum.

Fascinerande person!

 

Svitjods undergång

1200-talet är en viktig period i tillblivelsen av det som kom att bli riket Sverige. Om detta har tv-kändisen Fredrik Lindström (språkvetare) och brodern Henrik (historiker) skrivit en högst intressant bok, Svitjods undergång och Sveriges födelse (boken utkom 2006).

Svitjod var ett allmänt använt namn (det används fortfarande på Island om Sverige) på delar av Mälarlandskapen, styrda av stormannasläkter och hövdingar. 1200-talet innebar att en fastare organisation av makten etablerades, inte minst i samspel med den katolska kyrkan.

Länge har det debatterats om Sverige skapades utifrån Västergötland eller Upplandstrakten, men bröderna Lindström bryter upp delar av denna motsättning genom att hävda att det var kyrkliga intressen och internationella ambitioner i både Västergötland, Östergötland och delar av Uppland som stod emot släktgrenar i Uppland som ville begränsa en centralmakt utgående från en kung. Detta samspelade på ett intrikat sätt med olika släkter (inte minst Eriks- och folkungaätten) som hade sympatier och maktambitioner på båda sidor av stridslinjerna.

Men huvudsakligen handlade kampen om vem, den internationellt handelsinriktade centralmakten eller traditionella stormannagrupper, som skulle kunna kontrollera det framväxande riket. I detta var jarlen Birger Magnusson (begravd i Västergötland och i traditionen beskriven som skapare av staden Stockholm) en helt avgörande person i mitten av 1200-talet och trots att han själv aldrig blev kung var det han som utformade politiken i detta viktiga skede och såg till att flera av de efterkommande bibehöll makten i riket –  sonen Magnus (Ladulås) liksom sonsonen Birger blev kungar, andra släktingar kämpade om kungatiteln.

Som helhet är boken om det gamla sveariket Svitjods undergång och det medeltida Sveriges uppkomst en ytterst intressant läsning.

Bronsåldersmordet

Arkeologen Jonathan Lindström utkom 2009 med boken Bronsåldersmordet. Om arkeologi och ond bråd död, en omfattande studie av bronsålderskulturen (ca 1700-500 före den kristna tideräkningens början) utifrån ett fynd 1953 av ett mansskelett i Granhammar i västra Uppland.

Lindström, som medverkat i den aktuella svenska tv-serien Historien om Sverige och är chefredaktör för tidskriften Populär arkeologi, gör i boken en djupdykning i allehanda fysiska fynd och mentala föreställningar rörande bronsåldern, vilket ger en rik bild av periodens vardagsliv.

Han spekulerar också rejält om bakgrunden till fyndet i Granhammar, vem mannen var, hans livshistoria och vem som kan ha mördat honom – för ett mord var det uppenbarligen. Spekulationerna blir stundtals både vidlyftiga (eftersom så få detaljer om mannen finns att basera antagandena på) och väldigt detaljrika (här behandlas allt från båtbyggeri till matlagning till unga pojkars uppväxt) att det mer blir till en allmän historieskrivning kring denna tidsperiod som riskerar att drunkna i ordflödet. Stundtals känns det som om en deckargåta har infogats i det som egentligen är en (absolut intressant) skildring av tiden utifrån arkeologiskt material.

För den som orkar ta sig igenom drygt 500 sidor liten text (i pocketupplagan) finns dock mycket intressant kunskap att få sig tillgodo om bronsåldern.

 

Tolkiens tankevärld

 

50 år efter J. R. R. Tolkiens död är hans ryktbarhet kanske större än någonsin och de som tidigare kunnat acceptera hans popularitet men inte velat se honom som en stor författare har numera börjat omvärdera honom.

I John Sjögrens nya bok Jordens sång. Essäer om Tolkiens tankevärld får vi en inträngande genomgång av centrala motiv och teman i hans mest inflytelserika böcker. Inte bara Ringen-trilogin och Bilbo utan även skapelseberättelsen Silmarillion belyses genom kapitel om Tiden, Ondskan, Hoppet, Äventyret mm.

Sjögrens analyser ger onekligen en god bild av den tankevärld, i mycket en katolsk sådan, som styrde Tolkien i hans skrivande och är därmed en givande genomgång. Men å andra sidan präglas texten av en alltför okritisk förklaring av det som Sjögren uppenbarligen ser som Tolkiens medmänskliga tankegods och blir allteftersom mer till en predikan baserad på en helig text.

Mer av kritisk (därmed inte sagt negativ) analys hade varit önskvärd.

 

Ingmar Bergman och hans kvinnor

 

Ingmar Bergman är otvivelaktigt den mest omtalade av svenska filmregissörer, ”den svenska filmens dalahäst ute i världen” som en annan berömd regissör, Bo Widerberg, skrev i en debattbok i början av 1960-talet.

Bergman blev berömd inte bara för sina filmer och teateruppsättningar men också för det stora antal kvinnor han hade intima relationer med, ofta samtidigt med två eller tre, med vilka han hade sammanlagt sju barn.

Journalisten Thomas Sjögren skrev för drygt tio år sedan, några år efter Bergmans död 2007, boken Ingmar Bergman - en berättelse om kärlek, sex och svek, där han med hjälp av andras intervjuböcker (eftersom ingen av Bergmans kvinnor ville intervjuas av honom) men inte minst dagböckerna som Ingmars mamma Karin skrev under sitt liv, berättar om Ingmars uppväxt och livsväg.

Karins liv med maken och hovpredikanten Erik var allt annat än ljuvligt och både konflikterna dem emellan och den stundtals märkliga bortovaron från de tre barnen påverkade uppenbart Ingmar i hans närmaste relationer. Det finns till och med de som velat se hans serie intima relationer som ett desperat sökande efter sin mamma.Till slut fick han dock ro i kroppen och var under drygt 25 år gift med Ingrid (född von Rosen), som blev hans stöttepelare.

Skildringen av Ingmars personliga liv, som står i centrum för Sjöbergs bok, ger dock känslan av en människa där, som bokens undertitel anger, sex och svek var en konstant. En skildring som faktiskt gör en beklämd.

 

Obama och Vita huset

Barack Obamas väg till Vita huset var en lika överraskande som snabb resa, från jurist och socialarbetare i Chicago till hyllad talare vid demokraternas konvent 2004 till valet av honom som senator i USA:s kongress till presidentvalet 2008.

Den svenske journalisten Martin Gelin följde Obamas presidentvalskampanj och samlade direkt efter valet ihop sina anteckningar till boken Det amerikanska löftet. Det blev en inkännande skildring av en person vars önskan om att förena landets människor till en nation efter (inte minst) åtta år av republikanskt kaos och krigshetsande ledde till ett segertåg, mycket med hjälp av en aldrig tidigare skådad mängd volontärer.

Nu blev väl inte Obamas åtta år som president den lyckoperiod som hans entusiastiska beundrare förväntade sig, kanske för att det som förde honom till segern var tillräckligt vagt för att tilltala många väljare just då men alltför vagt och i praktiken kompromissinriktat för att innebära ett rjält avstamp mot något nytt. Konsekvensen blev också att Donald Trump kunde ta över presidentmakten – efter ”Yes We Can” kom ”Make America Great Again”.

Gelins bok är som sagt inkännande, men i mitt tycke alltför hyllande för att kunna peka på de svårigheter som följde på presidentvalssegern för Obama.