Pirater/sjörövare har under långa tider varit både fascinerande företeelser och fasansfulla fiender. Båda delarna framgår med all önskvärd tydlighet i ett par böcker om pirateriet, nyligen lästa av mig.
Svenske sjöingenjören Robert Hermansson kom 1999 ut med boken Havens stråtrövare. Om pirater, kapare och buckanjärer, där han lyfter fram sjöröveriets långa historia från antikens värld och fram till det senaste millennieskiftet. Till största delen är texten en presentation av de mest bekanta namnen från 1600- och 1700-talen, med de två kvinnorna Mary Read och Anne Bonny som exempel på att även kvinnor (undantagsvis) kunde accepteras som pirater av de manliga fartygsbesättningarna.
En mer djupgående och socialhistoriskt inriktad bok är den amerikanske historieprofessorn Marcus Redikers Pirater. Sjöröveriets guldålder i Atlanten och Karibiska havet/Villains of All Nations. Atlantic Pirates in the Golden Age från 2004. Rediker koncentrerar sig på sjöröveriets sista gyllene period, början av 1700-talet, perioden innan de stormakterna England och Frankrike slutligen bestämde sig för att utrota detta störningsmoment för den internationella handeln.
För det är i mycket motsättningen mellan piraterna från underklassen och deras frihetslängtan som står emot handelskompanierna och de med dem förbundna statsmakterna som står i centrum för de konflikter som bar upp hela denna röveriverksamhet.
Inte minst intressant är bokens betoning av piraternas inre sociala ordning, som präglades av ett demokratisk tänkande, väsensskilt från handelsfartygens och militärflottornas brutala hierarkier. Även i denna bok ägnas Mary Read och Anne Bonny ett eget kapitel och skildringen i dess helhet skulle kunna ses som en mer vetenskaplig skildring av piratlivet så som det ungefär samtidigt visas i den populära filmserien om Pirates in the Caribbean.
Redikers bok är högst läsvärd och rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar