Solkungen

”Solkungen” Louis XIV (1638-1715) är väl den europeiske regent som, i konkurrens med Englands Henry VIII, fått störst uppmärksamhet av eftervärlden och mest hyllningar av samtiden.

Född som kronprins, formellt kung i fyraårsåldern och i realiteten härskare sedan tonåren, styrde han i mer än ett halvsekel över Europas folkrikaste och under största delen av tiden mäktigaste rike. Ständiga krig, inte minst mot de spanska och österrikiska Habsburgarna och deras geografiska inringning av Frankrike, och därmed sammanhörande umbärandena för folkflertalet sågs han som den ljusgestalt som smeknamnet anger.

Herman Lindqvists biografi Ludvig XIV. Solkungen (2011) väjer inte för de mer sjaskiga sidorna av både livet i allmänhet under denna tid och det mer specifika i det kungliga livet – med tidig skallighet, sjukdomar, barnadödlighet, älskarinnor i högvis, brutalitet och maktspel – men här finns också stort utrymme för detaljerade beskrivningar av kungens påklädnings- och matrutiner.

Stundtals blir det också väl mycket namn och släktförbindelser (liksom i många av Lindqvists historiska skildringar) som läsaren måste hålla reda på: en lite bättre stringens i urvalet fakta hade gjort skildringen tydligare.

Men det som klart framgår är att, trots lyxen och glittret, var livet knappast enbart en dans på rosor för denne härskare med ett rykte som varat än till denna dag.