1200-talet är en viktig period i tillblivelsen av det som kom att bli riket Sverige. Om detta har tv-kändisen Fredrik Lindström (språkvetare) och brodern Henrik (historiker) skrivit en högst intressant bok, Svitjods undergång och Sveriges födelse (boken utkom 2006).
Svitjod var ett allmänt använt namn (det används fortfarande på Island om Sverige) på delar av Mälarlandskapen, styrda av stormannasläkter och hövdingar. 1200-talet innebar att en fastare organisation av makten etablerades, inte minst i samspel med den katolska kyrkan.
Länge har det debatterats om Sverige skapades utifrån Västergötland eller Upplandstrakten, men bröderna Lindström bryter upp delar av denna motsättning genom att hävda att det var kyrkliga intressen och internationella ambitioner i både Västergötland, Östergötland och delar av Uppland som stod emot släktgrenar i Uppland som ville begränsa en centralmakt utgående från en kung. Detta samspelade på ett intrikat sätt med olika släkter (inte minst Eriks- och folkungaätten) som hade sympatier och maktambitioner på båda sidor av stridslinjerna.
Men huvudsakligen handlade kampen om vem, den internationellt handelsinriktade centralmakten eller traditionella stormannagrupper, som skulle kunna kontrollera det framväxande riket. I detta var jarlen Birger Magnusson (begravd i Västergötland och i traditionen beskriven som skapare av staden Stockholm) en helt avgörande person i mitten av 1200-talet och trots att han själv aldrig blev kung var det han som utformade politiken i detta viktiga skede och såg till att flera av de efterkommande bibehöll makten i riket – sonen Magnus (Ladulås) liksom sonsonen Birger blev kungar, andra släktingar kämpade om kungatiteln.
Som helhet är boken om det gamla sveariket Svitjods undergång och det medeltida Sveriges uppkomst en ytterst intressant läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar