Kennedy-klanen

Kennedy-familjen har aldrig upphört att fascinera USA och (åtminstone) den övriga så kallade västvärlden.

Ända sedan Boston-sonen Joseph slog sig fram inom den ekonomiska och politiska arenan, först lokalt och sedan nationellt, har Klanen Kennedy, som boken från 1984 av journalisterna Peter Collier och David Horowitz heter, stått i rampljuset. Joseph hade ambitioner även på den internationella scenen och lyckades i slutet av 1930-talet bli USA:s ambassadör i Storbritannien, men bland annat på grund av sina åsikter om nazi-Tyskland och Englands civilisatoriska svaghet blev han tvungen att lämna posten efter bara ett par år.

Hans impopularitet (där den notoriska otroheten och finansiella roffarmentaliteten spelade roll) gjorde att han satsade på äldste sonen Joe, men efter dennes död i slutskedet av andra världskriget blev det i stället John (gemenligen kallad Jack) som skulle föras fram. Det lyckades väl, Jack blev president i valet 1960, men sköts ihjäl 1963. Yngre sonen Bobby blev då arvtagaren (han hade varit en hårdför justitieminister i Jacks regering), men sköts även han fem år senare. Och yngste sonen Ted hade aldrig riktigt önskan eller förmågan att komma till presidentposten.

Liggande under all denna maktambition visas i boken med all önskvärd tydlighet den konkurrens och det maktspel som fanns i familjen, något som måste ha påverkat alla nio barnen. Inte minst Josephs döttrar, som trots sin intelligens aldrig var aktuella för att skjutas fram i rampljuset, framstår som förlorarna i familjelivet. Särskilt gäller det Rosemary, en i ungdomen populär flicka som på grund av sitt mentala handikapp blev lobotomerad enligt faderns enväldiga beslut.

Vid läsningen blir en mest beklämd över hur en familj med dessa förutsättningar inte kunde hantera uppväxt och barnliv på ett bättre sätt. Och nästföljande generation, speciellt Bobbys barn, hamnade i sina svårigheter, inte minst vad gällde narkotikamissbruk.

 

Tomas Polvall "Kalifornien"

 

Författaren och fotografen Tomas Polvall kom 2014 ut med boken Kalifornien, Stora drömmar, stora landskap, en reseskildring av delstaten som lyfter fram både det som är likt stora delar av det övriga USA, men även (och inte minst) det som är speciellt med denna västra slutpunkt på kontinenten.

Främst är det områdena utanför storstäderna som står i fokus och allra mest de människor som dels valt att dra sig undan civilisationens knutpunkter, dels de som på olika sätt inte får plats där.

Skildringen bli till en spännande resa som visar på den rikhaltiga mylla av mänsklig erfarenhet som finns utanför de stora allfarvägarna, men också den fattigdom och inte sällan nöd som döljer sig bakom de framgångshistorier som (i varje fall tills helt nyligen) var legio i berättelserna om USA.

Boken är verkligen att rekommendera.

 

Lasse och Lenin

Lasse Diding har gjort sig känd nationellt de senaste decennierna som den excentriske miljonären från Varberg som inrättat ett Leninbad på sitt Hotell Gästis, skapat ett annat hotell med namnet Hotell Havanna, inrättat Jan Myrdal-sällskapet som en hyllning till den sedan ett par år tillbaka bortgångne författaren och samhällsdebattören – samt velat döpa om Engelska parken i hemstaden till Lenin-parken. Där önskade han också placera en staty av den arga tant som vid en nynazistisk demonstration i Växjö 1985 fångades på bild svingande sin handväska mot en av de unga män med rakad skalle som deltog i demonstrationen.

Det här är bara några av de händelser som finns beskrivna i boken Lasse och Lenin, författad av journalisten Per Nygren och som nu i en uppdaterad upplaga finns att få gratis på hotellen. Lasse har sedan ett par år sålt hotellen, men går fortfarande som barn i husen, vilket han gjort alltsedan pappan Bertil skapade sin förmögenhet genom fastighetsaffärer och politisk karriär i Varberg. Trots de politiska skiljelinjerna (fadern var nazist) framgår det att Lasse numera uppskattar fadern, åtminstone hans förmåga att bedriva affärer och ta sig fram oberoende av vad andra tyckte.

Lasse själv är, som Lenin-intresset och Havanna-hotellet antyder, socialist (åtminstone), men också miljonär på fortsatta fastighetsaffärer. Samtidigt är han även en stor välgörare inom kulturområdet, delägare i ett kloster i Italien med ambition att stimulera kulturskapande där och till stora delar uppskattad i Varberg, även av dem med andra politiska åsikter.

Boken Lasse och Lenin är en högst intressant skildring av denne högaktive och motsägelsefulle man.

 

Mordet på Olof Palme

Konspirationsteorierna kring mordet på Olof Palme 1986 har varit oändliga. Allt från galna ensamvargar till internationella sammansvärjningar har föreslagits, men ingen har slutgiltigt gripits och dömts.

Författaren Gunnar Wall har skrivit flera böcker om fallet och går i boken Konspiration Olof Palme från 2015 noggrant igenom de flesta teorierna, från Christer Pettersson till sydafrikanska agenter och det så kallade polisspåret.

Hans slutsats är att mordet förmodligen var välplanerat, orsakades av Palmes delvis oberoende hållning gentemot starka politiska, militära och ekonomiska krafter inom och utom Sverige samt med inblandning av en hemlig paramilitär organisation kallad Stay Behind, vars kopplingar till den svenska politiska och militära världen under flera decennier möjliggjorde inte bara mordet utan också att det inte blivit uppklarat.

Intressant läsning.

 

Håkan Juholt och maktens cirklar

När Håkan Juholt valdes till ny partiordförande för Socialdemokraterna i mars 2011 var det många som hyste stora förhoppningar om att han skulle kunna förnya partiets ideologiska agenda och lyfta dem från föregående hösts förlustval till riksdagen.

Fördelen för partikongressen med att välja honom var att han inte hade nära kontakter med Mona Sahlin, som hade tvingats bort från ordförandeposten efter alltför många slarv och misstag. Juholt var också en utomordentlig talare (antagligen den bäste sedan Olof Palme) och hade ett par decenniers erfarenhet av riksdagsarbetet (särskilt försvarsfrågor).

Men det som var hans styrkor visade sig också ligga honom till last inser en efter att ha läst Daniel Suhonens bok Partiledaren som klev in i kylan från 2014, en av flera snabbt publicerade studier som försökte förklara hur han av grupperingar inom partiets ledning (Verkställande Utskottet speciellt) tvingades bort efter bara tio månader.

Det är ingen vacker bild som Suhonen presenterar av kotteribildningar, lögner och maktspel som ledande socialdemokrater sysslade med, tillsammans med PR-byråer och konsulter som vandrade mellan politikens och näringslivets världar.

Juholt må ha varit naiv och stundtals alltför retoriskt yvig, men huvudskälet till att han tvingades bort var uppenbart ideologiskt: han passade inte in i ledande grupperingars strävan efter att få det socialdemokratiska partiet att vinna kommande val genom att inte utmana starka ekonomiska krafter. Till ny ordförande valdes fackföreningsmannen Stefan Löfvén.

En ironisk detalj är att Suhonen, som uppenbart sympatiserade starkt med Juholts mer socialistiska ideologi och delvis var en nära samtalspartner och delvis talskrivare, hudflänger huvudstadens medier och speciellt Aftonbladet för drevet mot Juholt. Samma Aftonbladet där Suhonen medverkar som skribent.

Oberoende av detta är hans bok en obehaglig (och stundtals väl detaljrik) skildring av maktgrupperingars smutsiga politiska spel.

 

 

Jenny Andersson och socialdemokratin

Ekonomhistorikern Jenny Andersson kom 2009 ut med boken När framtiden redan hänt. Socialdemokratin och folkhemsnostalgin, en studie av hur partiet hanterat den förändrade ekonom-politiska situationen i Sverige under 1990-talet och (större delen av) första decenniet av 2000-talet.

Hennes slutsats är att man inte kunnat se framåt, utan gripit tillbaka på folkhemsideologin från 1930-talet. Inriktningen på det så kallade kunskapssamhället för att återskapa ett folkhem är präglat av nostalgi och har inte kunnat hantera dels hur det skapar ett samhälle där stora delar av befolkningen inte kan förändras i samma takt som de som getts de goda livsbetingelsernas förutsättningar, dels inte kunnat svara på det kapitalistiska systemets förödande vinstmaximeringskrav.

Senare tiders kritik av den individualistiska och meritokratiska ideologin (”du kan bli vad du vill bara du anstränger dig”) finns också med i hennes skildring av hur socialdemokratin (och inte bara i Sverige) inte kunnat möta högerkrafternas angrepp på det solidariska samhället och inriktning på ständig (ekonomisk) tillväxt till förfång för ekologisk och mänsklig hållbarhet.

 

Edward Snowden

Amerikanen Edward Snowdens spridande av hemligstämplade uppgifter från USA:s spionorganisationer år 2013 gick som chockvågor över jordklotet. Inte så mycket för avslöjandet av spioneriet, det visste (och vet) alla redan att alla stater sysslar med.

Nej, det var snarare utgångspunkten för Snowdens beslut att visa upp de hemliga dokumenten, att den igångsatta digitala samordningen av informationsuppgifter från jordens alla hörn hade skapat en övervakningsvärld av aldrig tidigare skådat slag. Han beskriver själv sin livsresa i boken Permanent Record/I allmänhetens tjänst som kom ut 2019, en välskriven och intressant skildring.

Snowden hade själv arbetat under nio års tid med att bygga upp och finslipa datasystemen för underrättelseorganisationerna i USA, men kom under ett arbete i Japan, riktat mot Kinas spioneri, att inse hur total övervakningen blivit, att alla överallt och för all framtid kommer att få allt sitt agerande samlat och bevarat. Avlyssningen handlar inte primärt om att någon hör dina samtal över mobilen eller läser dina texter skapade på datorn utan att alla så kallade metadata (vem gör vad, när, med vem, hur ofta osv) sparas för all framtid.

Snowden var en datanörd, uppvuxen i och i närheten av USA:s spionorganisationer och med en släkt som i hundratals år tjänat krigsmakten. Efter avslöjandet blev han tvungen att fly och hamnade (utan egentlig egen förskyllan) i Ryssland, där han nu med sin familj lever som rysk medborgare eftersom han skulle utlämnas till USA om han försökt ta sig någon annanstans.

Men hans avslöjande har också lett till ett uppstramande av reglerna för datainsamling, det GDPR som innebär att vi ständigt ska godkänna vilka uppgifter som får sparas om oss när vi surfar på nätet.