Hennes slutsats är att man inte kunnat se framåt, utan gripit tillbaka på folkhemsideologin från 1930-talet. Inriktningen på det så kallade kunskapssamhället för att återskapa ett folkhem är präglat av nostalgi och har inte kunnat hantera dels hur det skapar ett samhälle där stora delar av befolkningen inte kan förändras i samma takt som de som getts de goda livsbetingelsernas förutsättningar, dels inte kunnat svara på det kapitalistiska systemets förödande vinstmaximeringskrav.
Senare tiders kritik av den individualistiska och meritokratiska ideologin (”du kan bli vad du vill bara du anstränger dig”) finns också med i hennes skildring av hur socialdemokratin (och inte bara i Sverige) inte kunnat möta högerkrafternas angrepp på det solidariska samhället och inriktning på ständig (ekonomisk) tillväxt till förfång för ekologisk och mänsklig hållbarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar