Rörelsesocialism

 

Hur kan en djupgående samhällsförändring som inte inriktas på diktatoriska besked från en narcissistisk president eller att följa en tech-industri som i sitt sökande efter ekonomiska vinster invaderar våra sinnen?

Ungefär så skulle man kunna se en ny bok av journalisterna Toivo Jokkala och Per-Anders Svärd, betitlad Tjugosju teser om samhällsförändring underifrån (2024).

För det är just vad det handlar om, att utifrån en samhällsanalys av nutidens kapitalism resonera kring hur en förändring som inte är fokuserad på partipolitik och den typen av organisering utan på hur olika sociala rörelser i samverkan kan fungera som en motor i en omvandling bortom kapitalismen, till en i genuin mening rättvis värld.

Utgångspunkten är alltså att se på samtiden med ett rörelsesocialistiskt perspektiv, att inte nöja sig med små plåsterlappar på den sårade samhällskroppen utan att ta fram vad som är det grundläggande problemet: kapitalismen och det samhällsekonomiska systemets inneboende jakt på nytt kapital och nya vinster.

För att hitta ingångar till lösningar är boken, efter inledningens presentation av grundläggande analysbegrepp, uppdelad i tjugosju kapitel med teser. Dessa går bland annat från en kritik av förlitandet på professionella politiker, svenska "vänsterpartiers" knäfall inför nyliberala ekonomiska modeller till en diskussion av bristerna i tankarna på en vänsterpopulistisk rörelse.

Med populismbegreppet kommer också en diskussion om högerpopulismens framgångar, grundade i människors missnöje i den senmoderna globaliseringsvärlden samt extremhögerns användning av många människors önskan om tillhörighet till att bli drömmar om nationalistiska ledarskap. I detta finns också resonemang i boken om syndabockstänkande och främlingshat, motiverade numera inte med rasargument utan att olika "kulturer" inte kan blandas.

I boken finns även diskussioner om hur de föreslagna rörelserna kan undvika att bli antingen infångade av etablerade politiska strukturer eller utslängda från alla beslutsorgan.

Mycket mer finns i denna lättlästa och inte överdrivet omfångsrika bok som rekommenderas å det varmaste.

 

Bernie Sanders

 

Bernie Sanders, senator från Vermont, är den politiker i USA som mest ihärdigt har argumenterat för att landets politiker måste ta på allvar den frustration och ilska som befolkningen känner inför den så kallade nyliberala utveckling som skett det senaste halvseklet – innan någon reaktionär demagog tar över den rollen.

Nu har ju detta senare skett. Ett kraftfullt svar kom 2022 som reaktion på den första Trump-perioden som president med Sanders bok It's OK to be Angry about Capitalism.

Och det är kapitalismen som i boken står i fokus som motståndare till rimliga arbetsplatsförhållanden, sjukvård till alla, omsorg om miljön och god undervisningsmiljö – bland annat.

Boken börjar med att Sanders redogör för de presidentvalskampanjer 2016 och 2020 då han försökte bli demokraternas kandidat, båda gångerna uppenbarligen motarbetad av partiets ledning med uppbackning av delar av den über-rika (en term som Sanders flitigt använder i boken) procent av befolkningen som, liksom hos det republikanska partiet, står för finansieringen av partiets verksamhet.

Det går inte att ta miste på den ilska Sanders känner inför finansieringskorruptionen och vad den innebär för arbetet i kongressen, vilket han fortsätter boken med att redogöra för. Det är dock i fortsättningen av texten som det mer intressanta kommer fram, Sanders tankar om vad som behöver göras.

Här kommer många intressanta tankar och radikala förslag fram. Inte minst att större företag ska avsätta två procent av aktierna varje år till de anställda så att så småningom minst tjugo procent ägs av de anställda samt att de har styrelseplatser (en motsvarande tanke presenterades av LO som löntagarfonder i Sverige på 1970-talet, men saboterades aktivt av det socialdemokratiska partiet). Men också en sjukvård för alla som bekostas federalt, förbättringar av skolmiljön (med Finland som positivt föredöme) och mycket mer. Allt detta som i nuläget håller på att försämras i USA, men måste åtgärdas, inte minst för att den högteknologiska utvecklingen förändrar arbets- och vardagslivet totalt.

Sanders argumenterar alltså kraftfullt för hur nödvändigt detta är för att USA inte ska fortsätta att sjunka ner i fattigdom för de flesta men skapa extrem rikedom för den über-rika procenten.

Texten har i långa stycken karaktären av inspirationstal till åhörarskaror, med punktlistor på åtgärder som Sanders i många fall föreslagit i olika politiska församlingar. Det kan ge läsningen av de 300 sidorna lite plakatkaraktär, vilket inte hjälps upp av att upprepningar av resonemangen och förslagen dyker upp flera gånger.

Men övergripande är Sanders text uppfriskande som ett exempel på en motkraft till den nuvarande dominerande politiken i USA.