Hitlers sekreterare

Vardagslivet i Tyskland under det nazistiska herraväldet är ett fascinerande historiskt fält. De grundläggande frågeställningarna rör sig kring hur det kunde vara möjligt att en så stor del av befolkningen inte bara accepterade utan även aktivt stödde denna förtrycksapparat. Visserligen fick nazistpartiet aldrig en majoritet av rösterna i de val som föregick diktaturen 1933, men ända fram till krigsslutet 1945 var motståndet splittrat, begränsat och verkningslöst.

En beskrivning av livet under Hitlers herradöme är den text som en av führerns sekreterare, den vid anställningen 22-åriga Gertraud "Traudl" Humps (senare, efter en kort tid som gift, Junge), skrev efter kriget, ursprungligen med avsikt att publiceras men inte minst som ett sätt för henne att förstå hur hon kunnat delta i administrationen av våldsapparaten.

Till slut, 2002 (samma år som Junge avled), kom texten ut i bokform som Bis zur letzten Stunde (året efter i svensk översättning som I Hitlers tjänst). Texten ger en fascinerande inblick i en ung och politiskt oengagerad människas upplevelser av att befinna sig i närkontakt med de som en eftervärld har ansett vara moraliskt avskyvärda varelser. Hon träffade stora delar av toppskiktet i de nazistiska och militära grupperingarna och kom även att befinna sig i närheten av det som ansetts vara det allvarligaste mordförsöket på Hitler, bomben i högkvarteret Varglyan i juli 1944.

Junge försöker under alla de efterföljande åren, beskrivna i samtal med den österrikiska journalisten Melissa Müller, förstå sin egen naivitet samt bearbeta den skuldkänsla hon i det närmaste direkt efter flykten från bunkern i Berlin 1945 kände. Visserligen fungerade hon enbart som sekreterare och hade inget ansvar för förtrycket och krigsinsatserna. Men att hon under dessa cirka 2 1/2 år kunde fascineras av Hitler som person blir för henne själv i efterhand svårt att förstå.

Som läsare kan man dock delvis begripa att denna unga flicka hade skygglapparna på och upplevde själva arbetet som vilket arbete som helst: mestadels lite tråkigt, umgänget i Hitlers närmaste krets inte så särskilt stimulerande – samt att vistelserna ute i naturen var det bästa. Det är också intressant att få en inblick i det vardagsliv som kretsen kring Hitler levde samt få beskrivningar av de samkväm som förekom runt führern såväl i de militära ledningscentralerna som i hans bostad Berghof i de bayerska bergen.

Att Junge är en driven skribent (hon arbetade efter kriget delvis som journalist) bidrar också till det intressanta med läsningen, inte minst när hon beskriver den gradvisa nedbrytningen av de som under krigets sista dagar befinner sig i führerns bunker i Berlin, inte minst hur Hitler själv blir en skugga av sitt forna jag.

Sammantaget är detta en bok som ger läsaren påtagliga insikter om livet kring en envåldshärskare under de sista åren av ett påstått tusenårsrike.