Väggarna har ögon (1965) är den svenske författaren Walter Ljungquists kanske främsta roman, en minnes- och medvetandeström kring författarens alter ego Jerk Dandelin och hans tonår under åren kring det första världskrigets slut.
Ljungquist kom att under 1950- och 60-talen skriva sammanlagt elva romaner med Jerk som centralfigur, romaner där Ljungquist gestaltar uppväxtens och det konstnärliga skapandets utveckling på en mångfald olika sätt.
Ljungquist (1900-1974) hade skrivit sedan slutet av 1920-talet, fått ett litterärt genombrott med ett par romaner på 1930-talet och arbetat med manus på många av Hasse Ekmans filmer på 1940-talet. På 1950-talet var det antroposofin som hjälpte honom att komma nära sin egen uppväxt och att formulera sig kring sina upplevelser.
Allt detta finns tydligt i Väggarna har ögon. Jerks minnen kring föräldrarna, moderns död, faderns distanserade kylighet, tjänstefolkens, de jämnårigas och släktingarnas formande av hans identitet samt de första kärleksrelationerna (inte minst med en dubbelt så gammal kvinna), allt uttrycks med en imponerande litterär känslighet.
Här glider verkligen det mänskliga medvetandets strömmar fram i flöden och krumbukter, med Jerks tonårsfantasier och lustar i full framtoning. En läsning som ger både en rik känsla av en ung människas/mans utveckling och den litterära gestaltningens möjligheter.
Fler romaner av Ljungquist behöver en nog läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar