Bronsåldersmordet

Arkeologen Jonathan Lindström utkom 2009 med boken Bronsåldersmordet. Om arkeologi och ond bråd död, en omfattande studie av bronsålderskulturen (ca 1700-500 före den kristna tideräkningens början) utifrån ett fynd 1953 av ett mansskelett i Granhammar i västra Uppland.

Lindström, som medverkat i den aktuella svenska tv-serien Historien om Sverige och är chefredaktör för tidskriften Populär arkeologi, gör i boken en djupdykning i allehanda fysiska fynd och mentala föreställningar rörande bronsåldern, vilket ger en rik bild av periodens vardagsliv.

Han spekulerar också rejält om bakgrunden till fyndet i Granhammar, vem mannen var, hans livshistoria och vem som kan ha mördat honom – för ett mord var det uppenbarligen. Spekulationerna blir stundtals både vidlyftiga (eftersom så få detaljer om mannen finns att basera antagandena på) och väldigt detaljrika (här behandlas allt från båtbyggeri till matlagning till unga pojkars uppväxt) att det mer blir till en allmän historieskrivning kring denna tidsperiod som riskerar att drunkna i ordflödet. Stundtals känns det som om en deckargåta har infogats i det som egentligen är en (absolut intressant) skildring av tiden utifrån arkeologiskt material.

För den som orkar ta sig igenom drygt 500 sidor liten text (i pocketupplagan) finns dock mycket intressant kunskap att få sig tillgodo om bronsåldern.

 

Tolkiens tankevärld

 

50 år efter J. R. R. Tolkiens död är hans ryktbarhet kanske större än någonsin och de som tidigare kunnat acceptera hans popularitet men inte velat se honom som en stor författare har numera börjat omvärdera honom.

I John Sjögrens nya bok Jordens sång. Essäer om Tolkiens tankevärld får vi en inträngande genomgång av centrala motiv och teman i hans mest inflytelserika böcker. Inte bara Ringen-trilogin och Bilbo utan även skapelseberättelsen Silmarillion belyses genom kapitel om Tiden, Ondskan, Hoppet, Äventyret mm.

Sjögrens analyser ger onekligen en god bild av den tankevärld, i mycket en katolsk sådan, som styrde Tolkien i hans skrivande och är därmed en givande genomgång. Men å andra sidan präglas texten av en alltför okritisk förklaring av det som Sjögren uppenbarligen ser som Tolkiens medmänskliga tankegods och blir allteftersom mer till en predikan baserad på en helig text.

Mer av kritisk (därmed inte sagt negativ) analys hade varit önskvärd.

 

Ingmar Bergman och hans kvinnor

 

Ingmar Bergman är otvivelaktigt den mest omtalade av svenska filmregissörer, ”den svenska filmens dalahäst ute i världen” som en annan berömd regissör, Bo Widerberg, skrev i en debattbok i början av 1960-talet.

Bergman blev berömd inte bara för sina filmer och teateruppsättningar men också för det stora antal kvinnor han hade intima relationer med, ofta samtidigt med två eller tre, med vilka han hade sammanlagt sju barn.

Journalisten Thomas Sjögren skrev för drygt tio år sedan, några år efter Bergmans död 2007, boken Ingmar Bergman - en berättelse om kärlek, sex och svek, där han med hjälp av andras intervjuböcker (eftersom ingen av Bergmans kvinnor ville intervjuas av honom) men inte minst dagböckerna som Ingmars mamma Karin skrev under sitt liv, berättar om Ingmars uppväxt och livsväg.

Karins liv med maken och hovpredikanten Erik var allt annat än ljuvligt och både konflikterna dem emellan och den stundtals märkliga bortovaron från de tre barnen påverkade uppenbart Ingmar i hans närmaste relationer. Det finns till och med de som velat se hans serie intima relationer som ett desperat sökande efter sin mamma.Till slut fick han dock ro i kroppen och var under drygt 25 år gift med Ingrid (född von Rosen), som blev hans stöttepelare.

Skildringen av Ingmars personliga liv, som står i centrum för Sjöbergs bok, ger dock känslan av en människa där, som bokens undertitel anger, sex och svek var en konstant. En skildring som faktiskt gör en beklämd.

 

Obama och Vita huset

Barack Obamas väg till Vita huset var en lika överraskande som snabb resa, från jurist och socialarbetare i Chicago till hyllad talare vid demokraternas konvent 2004 till valet av honom som senator i USA:s kongress till presidentvalet 2008.

Den svenske journalisten Martin Gelin följde Obamas presidentvalskampanj och samlade direkt efter valet ihop sina anteckningar till boken Det amerikanska löftet. Det blev en inkännande skildring av en person vars önskan om att förena landets människor till en nation efter (inte minst) åtta år av republikanskt kaos och krigshetsande ledde till ett segertåg, mycket med hjälp av en aldrig tidigare skådad mängd volontärer.

Nu blev väl inte Obamas åtta år som president den lyckoperiod som hans entusiastiska beundrare förväntade sig, kanske för att det som förde honom till segern var tillräckligt vagt för att tilltala många väljare just då men alltför vagt och i praktiken kompromissinriktat för att innebära ett rjält avstamp mot något nytt. Konsekvensen blev också att Donald Trump kunde ta över presidentmakten – efter ”Yes We Can” kom ”Make America Great Again”.

Gelins bok är som sagt inkännande, men i mitt tycke alltför hyllande för att kunna peka på de svårigheter som följde på presidentvalssegern för Obama.

 

Skanörs ljung

 

 

Harald Lindals skildring av trakten kring Skanörs ljung, Ljungen genom tiderna. Från ödemark till badort från 1932, är en högst intressant skildring av det område mellan Kämpinge by och näsets orter Skanör och Falsterbo som länge var en ödemark.

Präglad av sanden och dess virvlande närvaro som täckte såväl sakrala som profana byggnader var trakten länge bara ett område som det gällde att ta sig igenom så gott man kunde till och från orterna längst ut på näset.

Så småningom försökte man sig på att genom plantering av träd hindra sandens härjningar, men lokalbefolkningen, i sin fattigdom, var mer benägen att använda träet till bränsle än att vänta flera decennier på skyddseffekten. I början av 1800-talet kom de första nybyggarna, men utvecklingen gick långsamt.

Flera präster agerade för att göra ljungområdet till en beboelig plats, främst av alla kyrkoherde Collin, som även fått ett minnesmärke. Men det var först när fritidens fröjder för de bättre bemedlade gjorde att de fann den så länge hatade sanden vara ett utmärkt underlag för soldyrkan som ett intresse för hela Näsen-området tog fart.

Och vid tiden för bokens skrivande var området redan det semesterparadis som det fortsatt att vara för många intill denna dag.

 

Erik Frykman och det litterära London

Litteraturprofessor Erik Frykmans Litterära strövtåg i London från 1996 är en trivsam vandring genom världsstaden under cirka 400 år, med start på 1500-talet.

Litterära storheter av skilda slag – från Shakespeare till Samuels Pepys, James Boswell och Charles Dickens – citeras i sina skildringar av olika delar av Londons centrala stadsdelar. Genom dessa texter får läsaren en doftrik inblick i århundradens möten med stadsmiljöerna och deras invånare.

En bok att rekommendera.

Staffan Tapper

 

Staffan Tapper är en av de stora spelarna i Malmö FF och landslaget under 1970-talet, tyvärr mest känd för den så kallade missade straffsparken mot Polen i VM 1974 (det var i realiteten en bra straff, men Jan Tomaszewski i målet var vid den här tiden en av de absolut bästa målvakterna i världen och gjorde en utsökt räddning).

Micke Sjöbloms intervjubok med honom, Staffan Tapper. En rundvandring i mitt liv från i år (2023), visar med all önskvärd tydlighet att Tapper (numera 75 år) är och har varit en klok person med såväl sportsliga som sociala och pedagogiska kvalitéer.

Han hade tidigt framgångar i många sporter, men kom så småningom att ägna sig åt fotboll, precis som hans far Börje (under ett par år i början av 1950-talet proffs i Italien och landslagsspelare) gjorde. Det var främst under 1970-talet som de stora segrarna kom, med flera allsvenska guld och cupvinster. Inte minst var finalplatsen i Europacupen för mästarlag (föregångaren till Champions League) 1979 en närmast osannolik insats av MFF. Staffan var lagkapten i finalen, men tvingades utgå skadad i första halvlek. Skadorna fortsatte och han slutade strax därpå att spela.

Svårigheten att möta en tillvaro utanför fotbollen, trots att han hade en bra civil bankkarriär, gjorde att alkoholen kom att ta en stor plats i hans liv. Staffan är öppen med de problem han hade och berömmer de gemenskaper han hade (familjen, MFF, arbetskamraterna) för den hjälp det gav honom att komma över alkoholismen.

Staffan har i fortsättningen gjort stora insatser i de fotbollsakademier för unga spelare som han varit med om att utveckla, där skolinsatser är det centrala, men som ska möjliggöra för killar och tjejer att få stöd för sina idrottsprestationer.

Sammantaget en god, informationsrik och inspirerande bok om idrott och socialt ansvarstagande.