Staffan Tapper är en av de stora spelarna i Malmö FF och landslaget under 1970-talet, tyvärr mest känd för den så kallade missade straffsparken mot Polen i VM 1974 (det var i realiteten en bra straff, men Jan Tomaszewski i målet var vid den här tiden en av de absolut bästa målvakterna i världen och gjorde en utsökt räddning).
Micke Sjöbloms intervjubok med honom, Staffan Tapper. En rundvandring i mitt liv från i år (2023), visar med all önskvärd tydlighet att Tapper (numera 75 år) är och har varit en klok person med såväl sportsliga som sociala och pedagogiska kvalitéer.
Han hade tidigt framgångar i många sporter, men kom så småningom att ägna sig åt fotboll, precis som hans far Börje (under ett par år i början av 1950-talet proffs i Italien och landslagsspelare) gjorde. Det var främst under 1970-talet som de stora segrarna kom, med flera allsvenska guld och cupvinster. Inte minst var finalplatsen i Europacupen för mästarlag (föregångaren till Champions League) 1979 en närmast osannolik insats av MFF. Staffan var lagkapten i finalen, men tvingades utgå skadad i första halvlek. Skadorna fortsatte och han slutade strax därpå att spela.
Svårigheten att möta en tillvaro utanför fotbollen, trots att han hade en bra civil bankkarriär, gjorde att alkoholen kom att ta en stor plats i hans liv. Staffan är öppen med de problem han hade och berömmer de gemenskaper han hade (familjen, MFF, arbetskamraterna) för den hjälp det gav honom att komma över alkoholismen.
Staffan har i fortsättningen gjort stora insatser i de fotbollsakademier för unga spelare som han varit med om att utveckla, där skolinsatser är det centrala, men som ska möjliggöra för killar och tjejer att få stöd för sina idrottsprestationer.
Sammantaget en god, informationsrik och inspirerande bok om idrott och socialt ansvarstagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar