Det finns inget slut på poddar, artiklar och böcker efter Donald Trumps maktövertagande i USA för snart nio månader sedan. Allt från psykologiska resonemang om hans uppväxt i en familj präglad av faderns makt- och penninghunger till skildringar av försöket till statskupp den 6 januari 2021 efter det förlorade presidentvalet har lyft fram Donalds oupphörliga strävan efter uppmärksamhet och personlig makt.
I en helt nyskriven bok, Dictator from day one. How Donald Trump is overtrowing the constitution and how to fight back gör den liberale skribenten Robert Tracinski ett ambitiöst försök att på ett begränsat antal sidor (142) reda ut vad Trump faktiskt har gjort under sin andra presidentperiod, inte bara vad han sagt sig vilja göra.
Nu är det ju egentligen inte så stor skillnad på viljan och görandet, till skillnad från mer "liberala" USA-politiker har han inte dolt sig agenda utan varit väldigt tydlig i sin strävan efter absolut makt. Tracinski går igenom de fem fält där det redan genomförts stora förändringar i relation till den amerikanska författningen samt vad som kan göras för att motarbeta envåldshärskaren.
För det är vad Tracinski hävdar: Trump är inte ute efter att genomföra ett sammanhängande ideologiskt-politiskt program utan att samla all makt hos sig själv, för att sedan kunna ta vilka beslut som helst (som sedan kan ändras nästa dag eller timme) utifrån ambitionen att berika sig själv, familjen eller de lojala medarbetarna. Alltså som vilken gangsterboss som helst (se bokens omslagsbild, Vita Husets officiella bild på Härskaren).
Det helt centrala i detta är att ta ifrån kongressen makten över ekonomin, vi ser detta i nuläget med budgetkampen som inneburit att delar av statsapparaten inte är finansierad vilket lett till inställd verksamhet och permitteringar av personal. De republikanska ledamöterna gör som Trump vill, men eftersom demokraterna den här gången inte gått med på The Big Beautiful Bill har man nu hamnat i denna, i ärlighetens namn märkliga, situation – initierad av Ronald Reagan på 1980-talet som ett konservativt påtryckningsmedel. De politiska analyser som påstår att de konservativa vill ta bort statsmakten har inte helt rätt, de vill behålla det som uppfyller deras politiska inriktning: militära utgifter, skattesänkningar för de rikaste – något som Trump stödjer. Det författningsogiltiga DOGE, en gång lett av Elon Musk, är ett redskap i att ta makt över den federala byråkratin och är i realiteten en konstitutionell kupp.
"Invandringsproblemet", en betydelsefull punkt i Trumps retorik, handlar enligt Tracinski i realiteten inte om att få bort gängkriminella från nationens gator utan att ge Ledaren möjlighet att bryta mot lagstiftning med det angivna syftet att rädda nationen från terrorism – men med det verkliga syftet att utmana domstolarnas makt. Trump har ju sett till att Högsta Domstolen har en majoritet av till honom lojala och även när domar i lägre instanser försöker hejda regimens framfart struntar regimen i det i förvissning om att HD står på presidentens sida. Domstolarnas verksamhet ska kontrolleras, oberoende advokatbyråers tillgång till federala resurser strikt begränsas och jurister förföljas. En sorts dubbelt rättssystem etableras där rättsordningen kan ske på ett mer normalt sätt i vanliga fall, men där Ledaren kan gå in och beordra rättsövergrepp och benådningar på eget bevåg. Motståndet ska krossas.
Ytterligare områden där en presumtiv diktator riktar in sig på att förgöra motståndare är medierna och utbildningsväsendet, så att information och kunskap följer maktens påbud. Även detta har varit en tydlig ambition för Trump, med attackerna på universitet, press och tv-bolag: allt som inte behagar honom ska tas bort och förbjudas. Maktmedlet här är att återkalla sändningslicenser eller hota med ekonomiska repressalier. Ett intressant fält som Tracinski lyfter fram är försöken att ta över kongressbiblioteket där patentbyrån finns: på så sätt skulle statsmakten kunna få in stora summor pengar på universitetens forskning.
Trumps famösa tariffdekret bryter också den mot lagstiftningen eftersom presidenten inte ska kunna höja och sänka tullnivåerna på det slumpartade sätt som nu skett. Men avsikten här, liksom på de flesta områdena, är att genom mer eller mindre korrupta sätt generera mer pengar till Trump-kretsen (se etableringen av kryptovalutor).
Många fler områden där denna gangsterregim tillåts roffa åt sig makt och resurser finns skildrade i Tracinskis bok, allt stillatigande accepterat av ett kapat republikanskt parti. (Kolla gärna in David A. Grahams bok om Project 2025, den grund för strategin som Trump före valet påstod sig inte känna till, jag har en text om detta på denna blogg).
Som den liberal Tracinski är har han dock några råd att ge till det demokratiska partiet, som paralyserat länge åsett förödelsen av författning och rättsordning. Hans övergripande råd är att kämpa på alla områden, även om man vet att man kommer att förlora de enskilda slagen. Man ska inte ge upp med en gång utan trötta ut envåldshärskaren med de medel i den liberala demokratin som finns kvar.
Tracinski visar tydligt fram hur Trump-gängets strategi kring ett maktövertagande ser ut, med ekonomin, rättsordningen och informationskontrollen som bärande element. Men hans motmedel begränsar sig till att använda de redskap som regimen till stor del redan skaffat sig kontroll över. Man kan undra vad folkets stora massor skulle kunna ha för roll att spela i ett motstånd eller om andra politiska ideologier än en klassisk liberalism skulle kunna förklara det etno-fascistiska styre som håller på att växa fram – eller är detta för farligt att aktivera för en liberal?