Huckleberry Finn

Mark Twain skrev under flera år på uppföljaren till The Adventures of Tom Sawyer (1876, på svenska Tom Sawyers äventyr 1877), hans ungdomsbok (får en väl kalla det) om 12/13-åringen Tom som lever vid Mississippi-floden i USA. Han hittar på allehanda hyss, inte alltid så trevliga för någon utom honom själv och med ganska råbarkade ingredienser. Han lär sig så småningom att delvis förstå att han gör omgivningen illa, men omvändelsen är inte helgjuten. Boken var ingen omedelbar försäljningssuccé, men kom så småningom att bli den bäst säljande av alla hans böcker.

En av de jämnåriga pojkarna kring Tom var Huckleberry Finn. När Twain fortsatte berättandet om människor och miljöer i 1830-40-talens Missouri med Adventures of Huckleberry Finn (1884, på svenska Huckleberry Finns äventyr 1906) var det alltså Huck som kom att bli den centrala karaktären, en avsevärt mer utanförstående figur i småstadsmiljöerna. Till skillnad från Tom får han berätta sin egen historia i boken, som alltså är en jag-berättelse, vilket gör att vi som läsare har en möjlighet att komma närmare hans inre reaktioner på händelserna. Han är ointresserad av att gå i skolan eller bo inomhus, men eftersom Tom och han lyckades hitta en stor summa pengar i slutet av den föregående boken så försöker omgivningen "göra folk" av ("civilisera") honom. Huck är inte ointelligent och lär sig att läsa när han tvingas till skolan, men när hans alkoholiserade och våldsbenägna far kommer tillbaka till stan efter en längre bortovaro (han har hört talas om pengarna) och drar ut honom i skogen tycker Huck att det är rätt trevligt att slippa civilisationen. Men fadern fortsätter att vara brutal så Huck rymmer och får det att se ut som om han dödats av rövare så fadern inte ska leta efter honom.

Huck gömmer sig på en ö där han råkar på en annan rymling, den vuxne svarte mannen Jim (ingen ålder anges) som arbetat som slav i hushållet där Huck haft sitt hem. De två kommer under den pikareska fortsättningen av berättelsen, med vistelsen på flotten i floden som centralt färdmedel och ett otal mer eller mindre bisarra händelser, att bli allt godare vänner. Det här har setts som Twains metod att peka på likheterna och den moraliska jämlikheten mellan vita och svarta. Det var inte minst viktigt under den period när han skrev boken eftersom det då var en våldspräglad tid och många svarta lynchades och på andra sätt dödades som hämnd för den korta period efter inbördeskriget då de blivit frigivna från slaveriet och fått (en begränsad) politisk makt. Kritiken mot Twains bok blev också från många håll stark och den blev förbjuden att säljas och användas i skolor på många håll.

Till denna kritik bidrog också språket i boken. Twain använde sig av lokala dialekter för att fånga livet i mellanvästern och sydstaterna, men det sågs på sina håll som vulgärt. Det fortsatta händelseförloppet förstärkte också denna tendens: Huck och Jim flyr på Mississippi-floden där de stöter ihop med två vita män kallade Kungen och Hertigen, vilka lurar landsbygdens folk på pengar vilket så småningom leder till att Huck hamnar hos en familj som lyckats fånga in Jim och ska se till att han återbördas till sina "ägare".

Här kommer berättelsens allra mest bisarra, för att inte säga surrealism-liknande, skeende: familjen antar att Huck är Tom (som är en släkting de aldrig träffat men som förväntas komma dit) och när Tom väl kommer dit antar de att han är dennes halvbror Sid. Nu ska Tom och Huck befria Jim från fångenskapen, inte genom det snabbaste och enklaste sättet utan på Toms uppmaningar enligt äventyrsböckernas regler. Det blir oerhört komplicerat, med en fängelsehydda full med inplanterade ormar och råttor, ett ihopsnört lakan som hjälpmedel i flykten från hyddan som befinner sig direkt på marken och andra orimligheter. I den efterföljande jakten blir Tom skjuten i benet, men med hjälp av en vänlig doktor ordnar allt upp sig och den svarte Jim, som nu är frigiven, ses av alla som en god människa, i stort sett likvärdig de vita och på väg till sin familj i norr.

Berättelsen om Huck Finns äventyr är omfattande och riktigt intressant, på många vis: relationen mellan Huck och Jim; Hucks moraliska vuxenblivande under händelsernas gång; intrycken en som läsare får av livet på USA:s landsbygd årtiondena före inbördeskriget, med fattigdom, rasism och kringresande lurendrejare; Twains uppenbara fascination av livet i och kring Mississippi-floden, där han själv trivdes som bäst: slutligen den helt hysteriska avslutningen med Toms regler kring hur de ska frita Jim.

Mark Twains sätt att ställa den frihetssökande Huck mot småstadens inskränkthet och bedrägerierna hos representanter för den vita befolkningen är det som ger struktur till denna pikareska berättelse. Huckleberry Finns äventyr, i avsevärt högre grad än föregångaren, har av många hyllats som den viktigaste amerikanska romanen och föregångare till all efterföljande fiktionslitteratur i landet. Även om detta i viss mån är en överdrift får det nog sägas att den är högst läsvärd och viktig för att förstå lite av den amerikanska "nationalkaraktären" och självförståelsen.