Den brittiske författaren George Orwells roman 1984 räknas till den dystopiska politiska litteraturens mest inflytelserika verk. Den skrevs 1948 och Orwell vände på ordningen av de två sista siffrorna för att skapa boktiteln, kanske för att vända upp-och-ner på föreställningen om det nyss avslutade krigets segrare som något nobelt och rättvist rike.
Orwell, född 1903 under namnet Eric Blair, hade under 1930-talet blivit uppmärksammad för sin journalistik och sina reportage, huvudsakligen från fattiga och konfliktfyllda områden i Europa. Han hade skildrat livet i London, Paris och Wales samt erfarenheterna i spanska inbördeskriget i slutet av decenniet, där han hade ingått i de internationella styrkor som försökte bistå den lagliga regeringen mot fascisterna kupp – till föga nytta.
Under det andra världskriget hade han skrivit romanen Animal Farm (Djurfarmen), en satirisk skildring av livet i Sovjetunionen under ledaren Josef Stalin. Den hade han haft svårigheter att få publicerad eftersom Sovjet under kriget var en viktig allierad för västmakterna, men i samband med krigsslutet kom den till slut ut.
Orwell, som beskrev sig politiskt som demokratisk socialist, fortsatte i 1984 att kritisera de totalitära krafter han sett växa fram under 1930-talet. "Storebror" leder här det allsmäktiga Partiet i riket Oceanien, en av tre dominerande nationer som ständigt bekämpar varandra efter ett förödande kärnvapenkrig. Eller gör de? Här kommer en central punkt i romanen: eftersom Partiet har i stort sett total kontroll även över språket och därmed människors minne är det högst osäkert om något av det som huvudkaraktären Winston Smith tror sig veta faktiskt har hänt. Det kanske är så att Partiet uppfunnit kriget för att hålla befolkningen krigsalert och därmed kunna motivera all den tankekontroll och det fysiska förtryck som de utsätts för.
Berättelsen är i stort uppdelad i fyra delar. Först får vi följa Winstons arbete på Sanningsministeriet, där hans arbete utgörs av att, tillsammans med en uppsjö andra människor, ändra texter om såväl historiskt material som nutidshändelserna så att de passar de politiska åsikterna allteftersom dessa ändras. Detta är viktigt för att kontrollera de som arbetar i Partiets olika avdelningar, för de fattiga "proleterna" behövs inte detta då de ses som alltför intellektuellt begränsade för att kunna utgöra ett hot. Winston träffar på ministeriet den drygt tio år yngre Julia och de inleder en (inte minst) sexuell och därmed livsfarlig förbindelse.
Romanen inleds med att vi får följa hur Winston börjar skriva en dagbok i hemlighet, i trots mot förtrycket. När han träffat Julia blir deras motstånd än tydligare, även om hon mest avser att bryta mot maktens regler för att kunna känna sig individuellt fri. De får kontakt med, vad de tror är en motståndsrörelse, den som Partiet utmålar som sin huvudfiende. De får också en bok om "Oligarkisk kollektivism" som analyserar det politiska förtrycket och vilket motstånd som går att göra – inte mycket påstår texten, i varje fall i dagsläget. Denna text (som är mycket mer sociologisk-ideologisk än resten av boken) utgör det tredje avsnittet i 1984.
Den sista delen berättar om hur det visar sig att Winston och Julia lurats att tro på motståndsrörelsen, hur de grips och torteras för att deras medvetande ska bli helt kontrollerat av Partiet. Här får vi, liksom i resten av boken, huvudsakligen följa vad som händer Winston (utan att det är en jag-roman), den brutala fysiska och mentala misshandel han utsätts för och hans slutgiltiga seger över sig själv och "insikten" att han älskar Storebror.
Avslutningsvis får vi en kommenterande del där den centrala del i Storebrors makt som är "ny-språket" förklaras: genom att förenkla språket förminskas också tanke- och föreställningsförmågan så att de underlydande inte ens kan tänka sig att göra uppror. Parollerna är: Krig är Fred, Frihet är Slaveri, Okunnighet är Styrka.
Orwells roman har från sin publicering setts som en av 1900-talets viktigaste texter. Den har använts av olika politiska grupperingar för att varna för motståndarsidans totalitära hot och haft enorm betydelse för hur den västerländska kulturen sett på sig själv och framtiden.
Onekligen är den en stark skildring av yttre och inre övervåld – och kan ses som en varning för hur samtidens politiskt totalitära makter kan komma att i en snar framtid kontrollera oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar