Putin och korruption

 

Den 1958 USA-födda (men med ukrainska diplomatföräldrar) journalisten Anna Politovskaja var under flera år en ihärdig kritiker av det nya Rysslands styre under den förre KGB-agenten Vladimir Putin. Denne, inhämtad till Moskva från St Petersburg, valdes till president i början av år 2000 på (närmast av en tillfällighet) stark inrådan av den sjuke och åldrande Boris Jeltsin och fram till hösten 2006 var Politovskajas bitande skriverier i såväl ryska (hon flyttade som liten tillbaka till Sovjetunionen med sina föräldrar) som utländska tidningar en alltmer förödande berättelse om fattigdom, korruption och politiskt våld i landet under denna period. I oktober 2006 föll hon själv offer för våldet när hon sköts vid hemmet i Moskva.

Vem som beordrade mordet har aldrig klarlagts, men i boken Putins Ryssland (2006) är kritiken mot Putin obarmhärtig. Politovskaja beskriver hur fattigdom och förtryck sprider sig i Ryssland, inte minst inom militären. Hon intervjuar såväl meniga soldater som befäl och deras berättelser om det våld som sprider sig under de år av Putins styre som hon hann med att skildra visar på skrämmande förhållanden.

Likaså visar sig rättssystemet vara totalkorrumperat, där såväl pengar som politiska order bestämde domstolsutslagen. Och i några av de mest belysande kapitlen redogör Politovskaja för hur gisslanhändelserna på Dubrovka-teatern i Moskva i oktober 2002 och skolan i Beslan i södra Ryssland i september 2004 visade på säkerhetssystemens fullständiga handlingsförlamning: utan order från Putin gjordes inget och när väl fritagningsförsöken genomfördes ledde det till massdöd bland gisslan.

Båda terrorangreppen genomfördes av tjetjener, som vid dessa tidpunkter genomlevde det andra ryska kriget mot rebeller i Tjetjenien (det första sedan Putin blivit president). Politovskaja skriver både inkännande och med en hopplös ton om tillvaron för tjetjener i Moskva, hur de utsattes för ogrundade arresteringar och övergrepp: "Bara en galning kan avundas de tjetjener som bor i Ryssland nu".

Och som avslutning på boken lägger hon ut texten om varför hon hatar Putin. Hon säger sig vara varken en politisk motståndare eller rival, men hans enfald, cynism, rasism och lögner medförde att det "nya Ryssland" återgick till de allra sämsta sidorna av Brezjnevs Sovjettid.

Putins Ryssland hade kunnat haft en delvis annan struktur än den nu har: den första delen blir lite av en katalogaria på övergrepp, vilka inte får en belysande underbyggnad förrän senare i boken. Hade textdelarna fått byta plats hade den inledande läsningen inte blivit så tung och de bitar i pusslet som Poltovskaja ville foga samman till en bitande systemkritik inte riskerat stå i vägen för varandra.

Men boken är trots det väl värd att läsa som en skildring av Putins första tid vid makten.