Antalet böcker och artiklar om Donald Trump uppgår väl numera till tusentals, en mångfald skrivna av journalister som alltsedan hans riktigt tydliga framträdande på den politiska scenen i USA för ungefär tio år sedan har försökt komma åt vad som orsakat hans makttillträde som president – efter att aldrig ha ställt upp i ett politiskt val eller haft ett politiskt ämbete trots att han länge önskat den sortens makt. Michael Wolff, Bob Woodward och David Cay Johnston är bara några av de mest namnkunniga skribenterna (vars böcker jag tidigare skrivit om på denna blogg) som lyft fram det kaos och den mobbning som präglade den första presidentperioden 1917-1921.
Washington Post-journalisterna Philip Rucker och Carol Leonnig rapporterade i bäst-säljaren A Very Stable Genius (2020) om den turbulens som den första presidentperioden innebar, inte minst för de väletablerade politiker och (de många) militärer som passerade genom Vita husets svängdörrar, det anställdes och avskedades ju i ett furiöst tempo under dessa år. Dels för att Trump-teamet inte förväntade sig att vinna valet över Hillary Clinton och därmed inte hade någon plan för hur man skulle ta över statsapparaten, men huvudsakligen för att Trumps strategi som (i många fall) misslyckad fastighetsmagnat utgått från att i maffiastil med ett ögonblicks varsel skicka in eller ut personer i sina organisationer – allt för att behålla ett skräckfyllt grepp om en verksamhet han inte förmådde kontrollera på ett mer normalt sätt (Trump har ju genom åren vid ett flertal tillfällen beskrivit sig själv som ett "mycket stabilt geni", därav bokens titel).
Mycket har skrivits om Trumps känslokalla uppväxt och faderns obarmhärtiga krav på ekonomisk framgång. Rucker och Leonnig sysselsätter sig inte så mycket med detta utan redogör kronologiskt för händelseförlopp såväl utrikespolitiskt som inom Vita husets organisation, det är också denna senare aspekt som står i fokus. Ramen i boken är de anklagelser om samarbete med rysk maffia och andra ekonomiska intressen som framkom i samband med valet 2016. Trump var fokuserad på detta under presidentperioden och hur den undersökningsgrupp som tillsattes inom justitiedepartementet, ledd av specialåklagare Robert Mueller (ännu en militär), kunde riskera att avslöja alltför nära kontakter med Ryssland och medföra ett eventuellt riksrättsåtal. Mueller var för övrigt FBI-chef i tolv år och varnade 2011 för de farliga förbindelserna mellan kriminella organisationer, korrupta politiker och skrupelfria företag.
Mobbning av departementschefer, smörande av Putin och andra diktatorer i världen samt nepotismen med inkompetent dotter och svärson i ledande utrikespolitiska roller genomsyrar boken på ett sätt som gör en läsare beklämd över tillståndet i denna världens mäktigaste nation.
Det finns dock ett par problem i bokens upplägg och ton som gör den mindre slagkraftig än vad den kunnat vara. Dels innebär den huvudsakligen kronologiska genomgången att texten riskerar att bli för fragmentarisk, med hopp mellan olika handlingstrådar (Trumps beteende samt Rysslandsundersökningen hjälper dock till att hålla ihop skildringen). Till detta kommer att större politiskt-ekonomiska resonemang till stor del saknas för att sätta in Trump i ett begripligt sammanhang.
Dels blir i stort sett alla andra än Trump och hans krets till fantastiska patrioter och ytterst skickliga yrkesmänniskor, inte minst exceptionella militärer. Efter ett tag i läsningen blir detta, i samverkan med bristen på vidare sammanhang, att boken blir till en beskrivning av ett politiskt monster med oskyldiga/naiva omkringstående som offer. Och det är knappast ett sätt att ge en användbar förklaring till den politiska situation som vi nu, än en gång, hamnat i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar