Trump i Vita huset

Journalisten Bob Woodward blev världskänd i början av 1970-talet när han, tillsammans med kollegan på Washington Post Carl Bernstein, avslöjade president Richard Nixons olagliga metoder att hålla sig kvar vid makten. Den så kallade Watergate-skandalen (avlyssning av motståndarpartiet Demokraternas lokaler i Washington) ledde till att Nixon, som enda president i USA:s historia, 1974 tvingades avgå.

Såväl Woodward som Bernstein arbetar fortfarande som journalister, femtio år efter dessa avslöjanden. Woodward har skrivit ett par böcker om Donald Trumps tid som president, baserat på intervjuer med dennes medarbetare, den första kallad Fear: Trump in the White House (2018, på svenska 2019 som Fruktan. Donald Trump i Vita huset 2019).

Men han är naturligtvis inte ensam om att skriva om Trump. En annan välkänd journalist i USA, Michael Wolff, har i nuläget kommit ut med fyra böcker om Trumps tid i Vita huset. De två första, Fire and Fury. Inside the White House från 2018 (på svenska som Fire and Fury. Donald Trump och Vita huset inifrån 2018) och Siege: Trump under Fire 2019 (på svenska Under belägring. Trump i skottlinjen 2020) behandlar de första två åren av den första presidentperioden och är baserade på både intervjuer och direkta observationer inifrån Vita huset. Dessa böcker har varit explosivt material i försöken att förstå Trump och trumpismens inflytande i politiken i USA.

Den behandlade perioden är alltså i stort sett densamma i de två journalisternas böcker, persongalleriet likaså. Och bilden av Trump och omgivningen är påfallande likartad: en president som inte är intresserad av annat än sig själv och kommer med ständiga vredesutbrott och hånfulla utfall mot allt och alla, samtidigt som de utvalda medarbetarna hukar i stormvinden och som mest planerar hur och när de ska kunna ta sig därifrån.

Uppenbart är också att denna första tid är präglad av att ingen (utom möjligen Trump själv och den rådgivare som går som en högernationalistisk tråd genom skildringarna, Steve Bannon) trodde att han skulle vinna valet och därmed fanns ingen planering för hur arbetet skulle utföras. Medarbetare utses och avskedas huller om buller, utredningar inom andra delar av förvaltningen genomförs kring Rysslandskopplingar, sexuella förbrytelser och ekonomiska manipulationer flera decennier tillbaka i tiden rörande Trumps fastighetsverksamhet – allt i en salig röra.

Och mitt i detta en Trump som inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt, aldrig läser någon förberedande text inför ett möte eller beslut – och kan ändra sig helt två minuter efter att ett beslut tagits.

Wolffs böcker ger en bättre överblick av händelseutvecklingarna, medan Woodward skriver väldigt detaljerat kring varje möte och samtal han uppsnappat information om, vilket gör att det kan bli svårt att hänga med i svängarna. Men att Trumps narcissism, vilket inte betyder en genuint storslagen uppfattning om sig själv utan en grundläggande tomhet som kompenseras med ett begär efter omvärldens bekräftelse av hans egenformulerade storslagenhet, blommar ut när han valdes står fullkomligt klart.

Det framgår också tydligt av skildringarna att det till stora delar handlar om att tillskansa sig så mycket makt, inflytande och pengar som möjligt för de allra flesta i de kretsar som omger presidentämbetet – det gäller inte minst Donalds dotter Ivanka och hennes man Jared Kushner, som glider in i de stora sammanhangen utan någon egentlig politisk erfarenhet och med ambitionen att bli en världsledare med Mellanöstern som huvudsakliga område.

Ett konfliktfält blir tydligt: Jareds demokratiskt präglade omvärldsförståelse mot Bannons MAGA-rötter, där slår det gnistor.

Och med erfarenhet av ytterligare några års konflikter inom och utom Trump-gruppen så vet vi vad det kan leda till.