Kulturskribenten och chefredaktören på Dala-Demokraten, Göran Greider, kom 2011 ut med boken Ingen kommer undan Olof Palme till 25-årsminnet av mordet på statsministern. Som titeln anger är ett genomgående tema Palmes betydelse för den svenska självförståelsen, oberoende av om man accepterade eller hatade hans åsikter, under den sociala och ekonomiska omvandlingsperioden på 1960-, 70- och 80-talen.
Greider besöker också de tre platser i Stockholm där Palme bodde, från barndomens Övre Östermalm till den moderna förorten Vällingby och slutadressen i Gamla stan. Han resonerar kring hur de tre adresserna kan förstås som Palmes resa från överklass genom modernitet till (påbörjad) ekonomisk rikemansmiljö.
Men boken blir inte en traditionell politikerbiografi där huvudpersonen kommer att dominera, med försök till psykologiskt porträtt och redogörelser för alla Den Stora Mannens kontakter med all världens dignitärer. Texten blir i stället ett försök att förstå Palme och hans betydelse i ljuset av den svenska arbetarrörelsen som en allomfattande folkrörelse, där livets alla skeden och dimensioner ingick som en integrerad del.
Palme som klassmässigt utanförstående blir vägen in för Greider att förstå både Palmes särpräglade position och det som fanns då men saknas nu: en omslutande gemenskap, som visserligen kunde ha en påtvingande karaktär i vissa ögonblick men som huvudsakligen medförde en kollektiv rörelse med framtidstro.
Greider skildrar hur den nyliberala politiska ekonomin, med bakgrund i 1970-talets ekonomiska kriser, kunde bryta sönder denna demokratiska socialism som Palme förespråkade och leda till den hyperindividualistiska och marknadsfundamentala ideologi vi tvingades acceptera. Så även Palme, som under de sista åren av sitt liv dels såg hur den så kallade kanslihushögern tog över det socialdemokratiska partiet, dels mer eller mindre kapitulerade för finansminister Feldts önskan om ekonomisk utförsäljning av den offentliga sektor som var Palmes stora skötebarn. Ointresse av LO:s förslag till löntagarfonder och anti-kommunism präglade Palmes politiska åsikter ända till slutet, men som den modernitetsförkämpe han var stod det offentligas möjligheter att förbättra livsvillkoren för befolkningens stora flertal i fokus för de reformer han var med om att initiera. Det är just denna typ av rörelse som Greider också efterlyser hos den politiska vänster som annars i så stor utsträckning rör sig åt höger för att locka till sig väljare: det är inte väljare i snäv mening som är det centrala, det är deltagare i en underifrån byggd gemenskap som man måste utgå ifrån.
Göran Greiders bok visar på ett intressant sätt hur Palmes individ och arbetarrörelsens kollektiv under ett par decennier genom sitt produktiva sammanflöde formade den nation som beskrevs som världens modernaste och jämlikaste land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar