Landet som länge ansågs vara bland världens mest korruptionsfria (hur sann nu den uppfattningen var) beskrivs av journalisten Johannes Klenell i en nyutkommen bok som Bananrepubliken Sverige.
Han gör en noggrann genomgång av de kontakter mellan politiska makthavare, pr-byråer, tankesmedjor och frifräsande entreprenörer som de senaste fyrtio åren, i samverkan med den under denna tidsperiod förhärskande politisk-ekonomiska teorin nyliberalism, har sett till att plundra landet på inte bara pengar utan resurserna för vår gemensamma välfärd.
Ibland blir detaljerna väl detaljerade, så att man som läsare har svårt att hålla reda på alla namn och organisationer som Klenell lyfter fram som deltagare i de senaste decenniernas pyramidspel. Såväl en bättre organisering av exempel och förbindelser som ett undvikande av journalistovanan att skapa ett nytt stycke efter nästan varenda mening hade gjort det lättare att navigera i texten.
Med detta skrivet så är det ändå en välgärning att Klenell gjort sig omaket att försöka reda ut alla de förbindelser som skapat den korruptionsliknande (o)ordning som råder i kungadömet Sverige. Han börjar boken med att lyfta fram alla de funktioner i statsapparaten som skapar makthavare som inte är valda av befolkningen. Dessa visas sedan inte ha några som helst bekymmer med att gå över till de pr-byråer och tankesmedjor som på uppdrag av (för det mesta) kapitalstarka företag och institutioner påverkar/instruerar politikerna av alla politiska färger att fatta de "rätta" besluten. Och märk väl, tjänstemännen har inga problem att gå från en socialdemokratisk regering till en borgerlig tankesmedja för att sedan bli anställd i en socialdemokratisk kommun till att bli tjänsteman i en borgerlig regering. Allt handlar om att skaffa sig lämpliga kontakter och nätverk så att karriärvägen inte riskerar att avbrytas.
De nära personrelationerna (gifta, grannar, medlemmar i samma förening osv) underlättar givetvis för såväl politikerna som tjänstemännen i detta politiska elitskikt. Att i ena ögonblicket kritisera dessa hopp mellan olika maktsfärer för att i nästa stund skrapa ihop en förmögenhet på 200 miljoner (som f d socialdemokratiske statsministern Göran Persson) är snarare regel än undantag. För att inte tala om de manipulationer angående de egna bostäderna som nyliberalen och nuvarande statsministern Ulf Kristersson ägnat sig åt i decennier.
Klenell går i andra halvan av boken in på hur bland annat skolvärlden och fastighetsbranschen blivit utsatt för detta politiker-tjänstemanna-reklamskapares manipulationer, vilket tillsammans mest riskkapitalisters intrång skapat en utarmning på område efter område i välfärden, inte principiellt annorlunda än i USA eller andra delar av den finansialiserade världen.
Klenell kommer också med några förslag kring hur man kan göra detta vanstyre till något som mer liknar en fungerande politisk demokrati: organiserad kunskapsinhämtning om detta sociala skikts faktiska beteende; reglering av lobbyverksamheten; förbud för aktiebolag att bedriva verksamhet inom områden för välfärd; omöjliggöra att personer arbetar med påverkansarbete för hemliga kunder samtidigt som man har politiska uppdrag.
Klenell avslutar med påpekandet att rädslan för fondsocialism (1980-talets löntagarfonder) tog oss till fondkapitalism utan att vi riktigt förstått hur det gick till. Samt att många av oss mentalt fortfarande lever i Olof Palmes socialdemokrati.
Bananrepubliken Sverige är en nödvändig bok för att förstå var vi befinner oss – och förhoppningsvis ta oss bort från klägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar