Sekelskiftet 1900

 

Decennierna kring sekelskiftet 1900 kan ses som en övergång mellan den tidiga industrialismens period till (vad marxister skulle kalla) den utvecklade monopolkapitalismens/imperialismens period. Andra skulle kalla detta för övergången till högmodernismen och dess såväl ekonomiska som i bred mening kulturella omvandlingar.

Detta senare är i fokus i antologin Sekelskifte (2004) där tio skribenter (akademiker och journalister) tar sig an olika aspekter av denna tidsperiod. Djuplodandet och formuleringsförmågan blir som väntat därigenom varierande, men bredden i ämnesvalet är det inget fel på: Davis Cup-tennis, nedläggandet av telegrafkabeln i Atlanten, världsutställningar och vetenskapliggörandet av mysteriet Kvinnan är bara några exempel.

Etnologen Orvar Löfgren skriver (som vanligt intresseväckande) om naturlängtan i det industrialiserade Sverige, journalisten Björn Kumm om skandalerna kring skapandet av Panamakanalen och Torgny Nordin om de svenska försöken att utvinna kol på Spetsbergen.

Sammantaget en lite spretig antologi med högst varierande grad av fördjupning kring centrala delar i omvandlingen av det så kallade västerländska samhället till 1900-talets dominerande ekonomiska och politiska maktcentrum.

 

USA från Kennedy till Obama

 

Erik Åsard är en erfaren statsvetare som under lång tid skrivit om politiken i USA (inte för inte är han bland annat professor i Nordamerikastudier). 2010 kom boken Den sårbara supermakten, där han i relativt korta kapitel (huvudsakligen bearbetningar av tidigare publicerade artiklar) redogör för den nationella politiken i USA från John Kennedy till Barack Obama – alltså ett halvsekel av presidenter och deras betydelse för USA och världen.

Det är ganska tydligt att han ser de demokratiska ledarna som mer kunniga och ansvarsfulla än Nixon, Reagan, Bush sr och Bush jr (han behövde inte bry sig om Trump när han skrev boken), men det hindrar inte att även Kennedy, Johnson, Carter, Clinton och Obama får kritik.

Lyndon Johnsons viktiga medborgarrättsliga insatser på 1960-talet ges rättvisande positiva omdömen, men han var också den som utvidgade Vietnam-kriget. Clinton fortsatte Reagans nyliberala nedmontering av statsapparaten och Obama förmådde inte leverera den nystart som han utlovade (inte minst för att kongressen bara ett par år efter hans valvinst 2008 kom att domineras av republikaner vars huvudsakliga mål var att motsätta sig alla hans förslag).

Vi får i boken en givande beskrivning av detta halvsekels partipolitiska motsättningar och utrikespolitiska äventyr (inte minst "kriget mot terrorismen" efter 11 september 2001 och dess följdverkningar genom krigen i Afghanistan och Irak), men de större linjerna i utvecklingen blir inte riktigt tydliga.

Inte minst framstår de begränsade resonemangen kring den politisk-ekonomiska nyliberalismen sedan Reagans tillträde som president 1981 som en brist. Diskussionen om det demokratiska partiets maktposition efter Obamas vinst och dess möjliga dominans för lång tid framåt blir paradoxal så här femton år senare och hade kunnat få en bättre belysning om fokus inte hade legat på partipolitiken utan i stället fångat in större maktfält.

Det är trots det intressant att i boken ha fått en genomgång av femtio års nationell partipolitik i USA.

 

 

11 september

 

Journalisten Lennart Pehrson hade sedan 1984 bott i USA och kunde på nära håll följa vad som hände i landet efter det att flygplanen hade flugit in i World Trade Center i New York samt Pentagons byggnad i Virginia den 11 september 2001. I boken "Ni har klockorna – vi har tiden" (2011) skildrar han hur (i huvudsak) Bush-eran stöpte om mycket av samhällsdebatt, politik och livsupplevelse de närmaste tio åren.

Det är mycket som ska hinnas med i texten, som i pocketformat är närmare 400 sidor. Mycket är intressant, men det finns en hel del omtugg, inte minst i slutet där Pehrson spekulerar kring vad som kommer att hända i fortsättningen (vilket vi ju nu vet en hel del om).

Men innan dess får läsaren mycket matnyttig information om hur landets politiska ledning reagerade (eller inte) omedelbart efter dådet, hur tumskruvarna vreds om (med The Patriot Act som igångsättare) och inte minst hur försvars/krigsmakten använde sig av situationen för att ställa om resurserna till en militär upprustning och inspärrande av "misstänkta" i olika hemliga fängelser samt Guantanamo Bay på Kuba.

Tv-serien 24 som började sändas strax efter flygplansattentaten hösten 2001 visade också att fiktioner spelade en central roll i att såväl hylla kriget mot terrorismen som motivera den tortyr som i strid med nationella och internationella lagar utfördes av USA:s krigsmakt.

 

Den inledande uppslutningen kring Bush bröts allteftersom ner, med insatserna i Afghanistan och Irak (och deras ekonomiska konsekvenser) samt det totala misslyckandet i att hantera Katrina-orkanen i augusti 2005, som belägg för inkompetensen i den politiska ledningen. När bostadslånebubblan sprack 2007/08 var det också dags för en ny ledning och stora förhoppningar kring Obama som president, men det visade sig att han i mycket fortsatte krigsinsatserna och inte förmådde initiera de sociala reformer han utlovade i valkampanjen 2008 (även efter bokens publicering fortsatte republikanernas motstånd i kongressen fram till Trumps valseger 2016).

Med ytterligare ett drygt decenniums erfarenheter av USA:s inrikes och utrikes aktiviteter är Pehrsons bok en påminnelse om landets problematiska nutidshistoria.

 

Naomi Klein

 

Naomi Klein är en författare som de senaste decennierna framstått som en tongivande kritiker och uttolkare av centrala tendenser i den samtida kulturen. Hon har skrivit omfattande om klimatförändringarna och deras relation till ekonomiska och sociala förhållanden med en stark kritik av den kapitalistiska ordningen.

I Nej är inte nog. Så står vi emot Trumps chockdoktrin och skapar en ny värld, skriven 2017 efter Trumps överraskande vinst i presidentvalet året innan men genom resonemangen i boken plågsamt aktuell efter Trumps vinst 2024.

Klein anknyter till en bok hon skrivit tidigare, Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott (2007), och argumenterar för att strategin hos reaktionära politiker över hela världen använder sig av våldsamma naturkatastrofer eller politiska händelser för att framkalla ett paralyserande tillstånd i befolkningen, vilket gör det möjligt att genomföra omfattande auktoritära åtgärder i samhället, inte minst möjligt för att stora delar av invånarna ofta ropar efter "starka" ledare som kan ordna upp i kaoset.

MAGA-rörelsen i USA är ett utslag av detta. Vad som var stort tidigare och hur man ska kunna återgår till detta är här, liksom i så många andra exempel på jordklotet, högst oklart, viktigt är dock att få de gamla maktstrukturerna att återupprättas. Därför blir också tidigare marginaliserad grupper (svarta, kvinnor, "immigranter" osv) attackerade verbalt och fysiskt när de under de senaste decennierna kunnat göra sina röster hörde i det som kallats WOKE-rörelsen.

Den så kallade nyliberalismen, med ekonomer som Milton Friedman i spetsen, visas också ha haft stor betydelse i de politiska förändringar som skett de senaste drygt fyrtio åren (med Thatcher och Reagan som initierande aktörer).

Klein analyserar och kritiserar denna reaktionära och storbolagsfinansierade verksamhet, med exempel från många områden, till exempel placeringen av en oljeledning under en vattentäkt i en del av ursprungsbefolkningens område i North Dakota.

En viktig bok som tyvärr belyser tendenser som blivit än mer påtagliga sedan dess publicering.

 

Donau

 

Donau är den bok som den italienske professorn i tyska Claudio Magris slog igenom med som författare 1986. Det är en överflödande text som utgår från hans reflektioner kring floden Donaus resa genom centrala och östra Europa.

Både samtida och, inte minst, historiska företeelser gestaltas här med ett språk som både är informerande och poetiskt rikt, men boken är knappast lämpad att sträckläsa, därtill är den alltför rikhaltig.

Genomgående rör sig Magris resonemang kring den (dialektiska) motsägelsefullheten i den mänskliga kulturen, inte minst i relationen till den natur som formas av floden. Historien, folkslagens förflyttningar och landskapens omvandlingar gestaltas i en text som flödar i motsvarande grad som Donau.

En snart fyrtio år gammal bok som varmt rekommenderas.