Journalisten Lennart Pehrson hade sedan 1984 bott i USA och kunde på nära håll följa vad som hände i landet efter det att flygplanen hade flugit in i World Trade Center i New York samt Pentagons byggnad i Virginia den 11 september 2001. I boken "Ni har klockorna – vi har tiden" (2011) skildrar han hur (i huvudsak) Bush-eran stöpte om mycket av samhällsdebatt, politik och livsupplevelse de närmaste tio åren.
Det är mycket som ska hinnas med i texten, som i pocketformat är närmare 400 sidor. Mycket är intressant, men det finns en hel del omtugg, inte minst i slutet där Pehrson spekulerar kring vad som kommer att hända i fortsättningen (vilket vi ju nu vet en hel del om).
Men innan dess får läsaren mycket matnyttig information om hur landets politiska ledning reagerade (eller inte) omedelbart efter dådet, hur tumskruvarna vreds om (med The Patriot Act som igångsättare) och inte minst hur försvars/krigsmakten använde sig av situationen för att ställa om resurserna till en militär upprustning och inspärrande av "misstänkta" i olika hemliga fängelser samt Guantanamo Bay på Kuba.
Tv-serien 24 som började sändas strax efter flygplansattentaten hösten 2001 visade också att fiktioner spelade en central roll i att såväl hylla kriget mot terrorismen som motivera den tortyr som i strid med nationella och internationella lagar utfördes av USA:s krigsmakt.
Den inledande uppslutningen kring Bush bröts allteftersom ner, med insatserna i Afghanistan och Irak (och deras ekonomiska konsekvenser) samt det totala misslyckandet i att hantera Katrina-orkanen i augusti 2005, som belägg för inkompetensen i den politiska ledningen. När bostadslånebubblan sprack 2007/08 var det också dags för en ny ledning och stora förhoppningar kring Obama som president, men det visade sig att han i mycket fortsatte krigsinsatserna och inte förmådde initiera de sociala reformer han utlovade i valkampanjen 2008 (även efter bokens publicering fortsatte republikanernas motstånd i kongressen fram till Trumps valseger 2016).
Med ytterligare ett drygt decenniums erfarenheter av USA:s inrikes och utrikes aktiviteter är Pehrsons bok en påminnelse om landets problematiska nutidshistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar