Håkan Juholt och maktens cirklar

När Håkan Juholt valdes till ny partiordförande för Socialdemokraterna i mars 2011 var det många som hyste stora förhoppningar om att han skulle kunna förnya partiets ideologiska agenda och lyfta dem från föregående hösts förlustval till riksdagen.

Fördelen för partikongressen med att välja honom var att han inte hade nära kontakter med Mona Sahlin, som hade tvingats bort från ordförandeposten efter alltför många slarv och misstag. Juholt var också en utomordentlig talare (antagligen den bäste sedan Olof Palme) och hade ett par decenniers erfarenhet av riksdagsarbetet (särskilt försvarsfrågor).

Men det som var hans styrkor visade sig också ligga honom till last inser en efter att ha läst Daniel Suhonens bok Partiledaren som klev in i kylan från 2014, en av flera snabbt publicerade studier som försökte förklara hur han av grupperingar inom partiets ledning (Verkställande Utskottet speciellt) tvingades bort efter bara tio månader.

Det är ingen vacker bild som Suhonen presenterar av kotteribildningar, lögner och maktspel som ledande socialdemokrater sysslade med, tillsammans med PR-byråer och konsulter som vandrade mellan politikens och näringslivets världar.

Juholt må ha varit naiv och stundtals alltför retoriskt yvig, men huvudskälet till att han tvingades bort var uppenbart ideologiskt: han passade inte in i ledande grupperingars strävan efter att få det socialdemokratiska partiet att vinna kommande val genom att inte utmana starka ekonomiska krafter. Till ny ordförande valdes fackföreningsmannen Stefan Löfvén.

En ironisk detalj är att Suhonen, som uppenbart sympatiserade starkt med Juholts mer socialistiska ideologi och delvis var en nära samtalspartner och delvis talskrivare, hudflänger huvudstadens medier och speciellt Aftonbladet för drevet mot Juholt. Samma Aftonbladet där Suhonen medverkar som skribent.

Oberoende av detta är hans bok en obehaglig (och stundtals väl detaljrik) skildring av maktgrupperingars smutsiga politiska spel.

 

 

Jenny Andersson och socialdemokratin

Ekonomhistorikern Jenny Andersson kom 2009 ut med boken När framtiden redan hänt. Socialdemokratin och folkhemsnostalgin, en studie av hur partiet hanterat den förändrade ekonom-politiska situationen i Sverige under 1990-talet och (större delen av) första decenniet av 2000-talet.

Hennes slutsats är att man inte kunnat se framåt, utan gripit tillbaka på folkhemsideologin från 1930-talet. Inriktningen på det så kallade kunskapssamhället för att återskapa ett folkhem är präglat av nostalgi och har inte kunnat hantera dels hur det skapar ett samhälle där stora delar av befolkningen inte kan förändras i samma takt som de som getts de goda livsbetingelsernas förutsättningar, dels inte kunnat svara på det kapitalistiska systemets förödande vinstmaximeringskrav.

Senare tiders kritik av den individualistiska och meritokratiska ideologin (”du kan bli vad du vill bara du anstränger dig”) finns också med i hennes skildring av hur socialdemokratin (och inte bara i Sverige) inte kunnat möta högerkrafternas angrepp på det solidariska samhället och inriktning på ständig (ekonomisk) tillväxt till förfång för ekologisk och mänsklig hållbarhet.

 

Edward Snowden

Amerikanen Edward Snowdens spridande av hemligstämplade uppgifter från USA:s spionorganisationer år 2013 gick som chockvågor över jordklotet. Inte så mycket för avslöjandet av spioneriet, det visste (och vet) alla redan att alla stater sysslar med.

Nej, det var snarare utgångspunkten för Snowdens beslut att visa upp de hemliga dokumenten, att den igångsatta digitala samordningen av informationsuppgifter från jordens alla hörn hade skapat en övervakningsvärld av aldrig tidigare skådat slag. Han beskriver själv sin livsresa i boken Permanent Record/I allmänhetens tjänst som kom ut 2019, en välskriven och intressant skildring.

Snowden hade själv arbetat under nio års tid med att bygga upp och finslipa datasystemen för underrättelseorganisationerna i USA, men kom under ett arbete i Japan, riktat mot Kinas spioneri, att inse hur total övervakningen blivit, att alla överallt och för all framtid kommer att få allt sitt agerande samlat och bevarat. Avlyssningen handlar inte primärt om att någon hör dina samtal över mobilen eller läser dina texter skapade på datorn utan att alla så kallade metadata (vem gör vad, när, med vem, hur ofta osv) sparas för all framtid.

Snowden var en datanörd, uppvuxen i och i närheten av USA:s spionorganisationer och med en släkt som i hundratals år tjänat krigsmakten. Efter avslöjandet blev han tvungen att fly och hamnade (utan egentlig egen förskyllan) i Ryssland, där han nu med sin familj lever som rysk medborgare eftersom han skulle utlämnas till USA om han försökt ta sig någon annanstans.

Men hans avslöjande har också lett till ett uppstramande av reglerna för datainsamling, det GDPR som innebär att vi ständigt ska godkänna vilka uppgifter som får sparas om oss när vi surfar på nätet.