En så kallad klassiker inom svensk barn- och ungdomslitteratur är Laura Fitinghoffs Barnen ifrån Frostmofjället, publicerad 1907 och filmad vid ett par tillfällen.
Den handlar om en syskongrupp på sju barn som efter föräldrarnas död på 1860-talet vandrar ner från fjälltrakterna i Norrland för att tigga mat och husrum hos de mer välbeställda familjerna i jordbrukslandskapen. Vandringen tar sin lilla tid, men så småningom hamnar de alla hos olika snälla och tillräckligt välmående familjer så att deras framtid verkar säkrad.
Fitinghoff var själv född på 1840-talet och hade säkerligen hört talas om barngrupper som i dessa svälttider gick på tiggarvandringar och skildringen är fylld av detaljer som ger intryck av att vara verklighetstrogna. Intressant är också att barnen är bekanta sedan tidigare med en samefamilj (kallade lappar, vilket var vanligt till långt in på 1900-talet) och dessa räddar dem undan en ondsint och alkoholiserad familj. Samerna skildras i kontrast på ett respektfullt sätt.
Men så finns ju den övergripande moralen som har en
omisskännlig prägel av kristen förkunnelse, därför blir slutet följdriktigt när
storebror Ante (13 år vid vandringens början) får husrum hos en präst och ska
studera till en kyrkans man.
bild från 1945 års film
Innan dess kommer dock ett par kapitel som märkligt nog har en mer anarkistisk ton, med en syskongrupp som (tillfälligtvis) lever ett vildsint liv i skogen. Det är nästan som om en förväntar sig att Tolkiens Tom Bombadill ska dyka upp efter att ha smakat på några av sina svampar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar