Detta framkommer tydligt i slutet av hans bok Rapport från sopornas planet från 2010, där slutkapitlet är en diskussion mellan hans två roller, den akademiska och den mer aktionsinriktade skribenten.
Boken är en samling artiklar (ibland med ursprung i föredrag) under hans vid denna tid tjugoåriga verksamhet. Han behandlar bland annat 1920-talets Österrike, marxismens teoretiska principer, rasism, samhälleligt minne och sopsamlare i Sydamerika.
Jonssons journalistjag ironiserar över akademikerns intresseområden och språkbruk i slutkapitlet och visst märker man den välutbildades vana vid långa meningar och inskjutna bisatser. Men här finns också mycket värdefullt tankegods, allt utifrån perspektivet att förstå och förklara de undanträngdas livssituation i olika tider och platser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar