Sånt händer inte här

Sinclair Lewis It Can't Happen Here/Sånt händer inte här (1935/1936) är en obehagligt precis beskrivning av vad som händer i USA just nu, det är nästan som om dagens makthavare har kopierat sättet i denna roman att gripa makten genom allmänna val för att sedan införa en brutal diktatur.

Lewis var en känd och uppburen författare i mitten av 1930-talet, han hade skrivit flera romaner, fått Pulitzer-priset 1925 (som han avstod från) och blev 1930 den förste från USA som fick Nobelpriset i litteratur. Han småstadsskildringar, ofta med en satirisk udd, gjorde honom till den kanske populäraste författaren under 1920-talet.

I Sånt händer inte här kan man känna igen hans småstadsmiljö och det persongalleri som först med milt överseende ser hur populisten Berzelius (med namn efter den svenske kemisten) Windrip lyckas bli det demokratiska partiets presidentkandidat 1936 och därmed utmanövrera den sittande presidenten Franklin D Roosevelt samt vid valet bli president. Hans väljarbas är "de glömda männen", offren för den ekonomiska depression som härjat sedan börskraschen 1929, och hans förenklade fraser om det främsta folket på jorden får honom att inledningsvis ha en bred folklig förankring. Likheten med Donald Trumps väg till den faktiska makten i USA, först 2016 och sedan 2024, är obehagligt närvarande under läsningen, ända in i detaljer om hur persongalleriet i romanen föregriper medhjälpare som Steve Bannon och andra.

Vi får huvudsakligen följa den sextioårige Doremus Jessup, mild och politiskt liberal chefredaktör för den lokala tidningen Daily Informer i småstaden Fort Beulah i delstaten Vermont (Bernie Sanders hemstat!), som redan inför nomineringskampen känner att Windrip kan bli farlig för landet. Runt Jessup finns hustru, barn, älskarinna och andra i hans sociala umgänge vilka på olika sätt tvingas agera för att bekämpa Windrip de kommande åren i den amerikanska diktaturen. Andra halvan av den omfångsrika romanen blir till en helvetesskildring, påtagligt påverkad av de rapporter från Europa som beskrev Tyskland och Italien under nazistiskt/fascistiskt styre.

Men det är förspelet till och den första tiden i det totalitära samhället som befinner sig närmast tillståndet i USA nu, med lockelser från Windrip om kommande lyckotillvaro vilket tystar alla eventuella politiska protester. En kombination av socialt marginaliserade, militärer och ett urval av de ekonomiskt priviligierade utgör de styrande, vilka så småningom gör tillvaron hårdare för de flesta, men våldet gör att inte så många vågar göra motstånd.

Så småningom blir dock förtrycket så omfattande att motståndsgrupper bildas. Jessup deltar i att hjälpa människor att fly till Kanada, men fängslas i ett halvår innan han själv lyckas fly dit. Delar av USA frigör sig så småningom, Windrip tvingas bege sig till Europa och de som tar över makten råkar på olika sätt ut för utrensningar. I slutet av romanen har Jessup återvänt till USA som spion, det har då gått tre år sedan Windrips maktövertagande.

Likheten med Trumps makttillträde är som sagt obehagligt påtaglig. Som traditionell roman, med utmejslade rollfigurer med komplicerade inre liv, är Sånt händer inte här inte framstående – men det har knappast varit Lewis avsikt att skriva en sådan berättelse. Det här är en varning om vad som kan hända om den vanlige medborgaren inte lägger märke till de tendenser i det politiska livet som riskerar leda till ett totalitärt samhälle. Det finns en hel del politiska samtal i boken och Lewis var själv knappast någon social revolutionär, men i slutet låter han den politiske ledaren av uppropet formulera sig så här: "Vad som än händer, vilka nya detaljer i ett nytt regeringssystem det än kan beslutas om, vare sig de kallar det kooperativ republik eller statssocialism eller kommunism eller ny traditionell demokrati, måste det bli en ny inställning./.../staten måste äga alla tillgångar i så stor utsträckning att alla medborgarna får del av dem och där det svåraste brottet inte är mord eller kidnappning, utan profitering på statens bekostnad".