Den kanadensiske historikern Quinn Slobodian har i flera böcker tagit på sig uppgiften att reda ut hur den ekonomiska globaliseringens historia kan förstås. Kärnpunkten är den sedan slutet av 1930-talet bärande idén om en så kallad nyliberal ordning – dvs den marknadsfundamentalism som dominerat globalt i fyra decennier.
Slobodians senaste bok, Hayek's Bastards. The Neoliberal Roots of the Populist Right (2025) är en historisk genomgång hur grundläggande tankar och skrifter av några av nyliberalismens fäder, Hayek främst men även Mises och Friedman, har använts (eller förvridits) av nutidens ultrahöger. Texten blir en stundtals väl tät genomgång av personer, organisationer och texter (huvudsakligen i USA, men även Storbritannien och Tyskland) som under de senaste drygt femtio åren bidragit till att förstärka marknadsfundamentalistiska principer till att införliva rasistiska och föregivet naturvetenskapliga påståenden om mänsklig utveckling och hierarkier.
Slobodian hävdar nämligen att Hayek och de andra "fäderna" inte hade den avsky för statliga ingripanden och regleringar som senare tiders ultrahöger uppvisar, så länge staten inte störde den så kallade marknadens (dvs kapitalägarnas) fria rörelser. Det är först under marknadsfundamentalismens utveckling under Thatcher och Reagan samt (inte minst) efter Berlinmurens fall som nya fiender måste upptäckas för de politiska reaktionärerna. Då blir det nödvändigt att demonisera immigranter, svarta och bruna människor, vänsterideologi, feminism, välfärdsmodeller och jämlikhetstankar.
Väsentligen görs detta genom att hänvisa till i stora delar bristfällig naturvetenskaplig forskning kring genetik och intelligenskvoter (IQ). Där de ursprungliga nyliberalerna resonerade kring "mjuka" kulturella skillnader skapade nu ultrahögerns marknadsliberaler teorier med hjälp av "hård" vetenskap, i ett återupptagande av principerna för sekelgamla skallmätningsundersökningar. Ett genombrott blev boken The Bell Curve från 1994 där författarna Charles Murray och Richard J. Hernstein påstod att det finns en naturgiven skillnad i intelligensnivåer mellan olika folkslag, med svarta afrikaner längst ner, asiater från kontinentens östra delar högst upp och kaukasier (dvs vita européer och amerikaner) däremellan. Försök att med välfärdsekonomiska åtgärder förändra denna hierarki var bara felriktade, det handlade om att underlätta för dem med högre intelligens att (ekonomiskt) utveckla sina samhällen.
Slobodian använder termerna Hard Culture, Hard Borders och Hard Money för att ringa in denna etnoekonomi och dess politiskt-ideologiska dimensioner. Alltså rasism, stängda gränser – samt en misstro mot statlig reglering av penningpolitiken till förmån för guld som fast värderingsgrund. Guldmyntfoten fanns periodvis internationellt under 1800-talet till början av 1970-talet, efter det är det statliga riksbanker som reglerar flödet. Kritiken mot detta är en del i ultrahögerns kritik mot centrala regleringar och senare tiders propagerande för kryptovalutor kan ses i detta ljus av att låta kapitalstarka aktörer gå förbi riksbanker och i förlängningen nedmontera statsförvaltningen. Här finns också en viktig strategi: att kritisera även uppåt i samhällshierarkin för att de behåller välfärdsstaten för egen ekonomisk vinning och makt, allt för att appellera till de resurssvaga samhällsskiktens hat och revanschlusta mot "eliten". Detta förstärktes efter finanskrisen 2008 när det var bankerna och inte medborgarna som fick ekonomiskt stöd av statsmakten.
Bland deltagare i alla dessa påståenden finns många ekonomer, statsvetare och politiker finansierade av resursstarka institutioner som The Mont Pelerin Society, The Heritage Foundation och globalt spridda Mises-institut. Centrala personer som Murray Rothbard, Charles Murray och Peter Brimelow eldade på denna biologiserade marknadsfundamentalism så att politiker som Javier Milei, Victor Orban och Donald Trump med flera kunde utforma sina etnobiologiska program för auktoritär kontroll.
För en av motsägelserna i denna globala ultrahöger är att kritiken mot den centrala statsmakten inte hindrar den från att använda sig av staten när det gäller våldsanvändning med hjälp av militär och polis i sin etnonationalistiska politik. Trumps tariffer är också ett exempel på när centralmakten reglerar det fria flödet av kapital och varor, något som strider mot marknadsfundamentalisternas principer.
Slobodians bok är ett viktigt bidrag till att förstå källorna till samtidens ultrahöger-rörelser. Texten hade kunnat redigeras lite annorlunda, som den nu är blir det stundtals väldigt mycket listor över personer, organisationer och möten samt upprepningar och tidshopp fram och tillbaka vilket leder till att man som läsare inte riktigt kan navigera på bästa sätt. Texten får till dels karaktären av arbetsanteckningar eller som en källa till andra forskares vidare undersökningar.
Med det sagt är Hayek's Bastards en viktig redogörelse för den samtida ultrahögerns marknadsfundamentalistiska källor samt dess användning av föregivet naturvetenskapliga fundament.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar