Chavs

Demoniseringen av arbetarklassen inom de politiska och mediala sfärerna har uppenbarligen varit mer utpräglad i Storbritannien än i Sverige, åtminstone om man får tro den brittiske journalisten Owen Jones, som i sin uppmärksammade bok Chavs: The Demonization of the Working Class/Chavs: Föraktet för arbetarklassen (2011/2017) redogör för den nedgörande kritik mot inte bara den bidragstagande delen av arbetarklassen utan klassen som helhet utsatts för alltsedan thatcherismens dagar på 1970-talet.

Begreppet "chavs" kom i bruk på allvar kring millennieskiftet 2000 och går tillbaka på ett ord i romani som betyder (ungefär) pojke eller ung. Det kom i nutida bruk att hänvisa till de delar av den oskolade, företrädesvis unga, arbetarklassen som inte har eller inte "vill" ha jobb utan hellre lever på välfärdsstatens bidrag. Detta påstods som en del av den konservativa/nyliberala propaganda som i samband med Thatcher-erans sönderslagande av de gammelindustriella delarna av Storbritannien samt attackerna på arbetarnas fackföreningar omvandlade nationen till den individuella entreprenörsandans rike.

Jones går detaljrikt igenom alla de områden som denna propaganda slog igenom på, från familjestruktur och bostadspolitik till arbetslivets förändringar och mediernas nedgörande formuleringar om dessa moraliskt depraverade chavs. Boken börjar med en beskrivning av hur medierna kastade sig över hela arbetarklassen under ett fall med en mamma som 2008 i ekonomisk desperation gömde undan sin nioåriga dotter, påstod att hon blivit kidnappad och hoppades få den hittelön som hade samlats ihop. Det blir utgångspunkten för Jones redogörelse för hur arbetarklassen som helhet under (vid bokens utgivning) de senaste tre decennierna på alla plan blivit förödmjukade och beskrivits som ynkliga rester av den klass som tidigare funnits.

Inte minst riktar sig Jones kritik mot den omsvängning av Labourpartiet som skedde under Tony Blairs tid som partiledare från mitten av 1990-talet. Han påstod att alla nu var "medelklass" – och de som inte redan var det skulle bli det och om de inte förmådde det var det deras eget fel. Denna "strävan" efter individuellt socialt uppåtstigande fanns som ett mantra inom politik och medier, utan hänsyn till att det skulle vara en omöjlighet för alla att uppnå denna status (hur man nu än definierade medelklass).

Jones argumenterar kraftfullt för att en mängd sociala, politiska och ekonomiska omständigheter gjorde det omöjligt för stora delar av den arbetarklass med låg eller ingen lön, dåliga bostäder och behov av statligt ekonomiskt stöd att ens ha medelklassambitioner. Han pekar, i stället för att moralisera, på alla de strukturella förändringar inom arbetsliv och lokalsamhällena som slagit ut stora delar av den manuellt arbetande befolkningen i arbetslöshet och bidragsberoende.

Jones skrev fem år efter bokens ursprungliga publicering ett efterord där han hävdade att situationen blivit än värre efter de konservativas valvinst 2010. Men han gav också indikationer på vad som kan göras för att motverka både de strukturella orsakerna till den socioekonomiska utsattheten och det av den övre medelklassen och politikerna uppvisade föraktet för denna grupp människor. En övergripande strategi är att motverka den ideologi som propagerar för en individualiserad entreprenörsanda som genomsyrat västerlandet sedan 1980-talet för att i stället bygga gemenskaper på det lokala planet, där människor från olika grupper och klasser faktiskt känner varandra och därmed kan förstå olika perspektiv på tillvaron. I detta måste också fackföreningarna delta och inte "isolera" sig till arbetslivet, inte minst för att en ny arbetarklass inom tjänstesektorn (kassapersonal, callcenteranställda osv) har väsentligt annorlunda villkor än den gamla industriarbetarstammen. På detta sätt skulle man också kunna motverka de högerextrema grupper som genom att nästla sig in lokalt riskerar att formulera kritiken mot samhällsförändringarna.

Och allra viktigast: att åter betona att klass är oundgängligt för att både förstå det nuvarande och att ändra detta till ett kommande.