Journalisten Chris Anderson, chefredaktör på tidskriften
Wired
2001-2012, blev internationellt uppmärksammad när han 2006 publicerade boken
The
Long Tail där han hävdade att det var de små volymernas producenter som stod
för framtiden i företagsvärlden för det var där en kunde tjäna de stora
pengarna, allt beroende på den digitala teknikens obegränsade lagringsutrymme
och nyskapande spridningstekniker.
2009 kom hans uppföljare, Free: radikalt pris –ny
ekonomisk modell, där han går igenom hur affärsmodellen att erbjuda varor
och tjänster gratis (eller i praktiken gratis) med den digitala tekniken
möjliggör vinster i en mängd branscher.
Genom exempel från de senaste drygt hundra åren (med Jell-O
och rakblad som startpunkt) visar han att det man förlorar på gungorna tar man
igen på karusellerna. Eller snarare att gratis för många (ofta) leder till att
en del är villiga att betala för något – och det ger vinsterna.
Att den digitala teknikens kostnader halveras var artonde
månad (Moores lag) innebär att mycket kan produceras billigt medan mer
avancerade varor och tjänster kan bli lockande trots ett högre pris genom
ekonomiska system som inte baseras på pengar i första hand utan uppmärksamhet
och ryktbarhet. I förlängningen kan detta leda till ekonomiska vinster (för en
del).
Intressant är att Anderson i slutet av boken, med den
ekonomiska kollapsen 2008 som grund, skriver att i en lågkonjunktur är
entreprenörer tvungna att vara innovativa för att få folk att betala för
produkterna – och därmed kunna tjäna pengar. Kanske gällde hans resonemang
väsentligen i en ekonomisk uppgångsperiod?
I vilket fall som helst är boken intressant genom sina många
exempel och tron på nätkulturens möjligheter.