Édouard Louis

Den unge fransmannen Édouard Louis är en av de mest uppmärksammade författarna det senaste decenniet.

Han skriver med en utpräglat självbiografisk bakgrund, om sina föräldrar, sin uppväxt och hur hans homosexualitet bemötts av omgivningen.

Nyligen har jag läst två av hans böcker (hans andra och tredje) inför hans besök i Malmö den 27 november.

 

Våldets historia (Histoire de la violence) från 2016 skildrar Édouards traumatiska upplevelse i samband med ett sexuellt möte med kabylsk man, Reda, i Paris. Édouard blir senare på kvällen rånad och våldtagen av Reda och texten blir till en flerskiktad berättelse där även hans systers återberättande för sin man om händelseförloppet (vilket Édouard tjuvlyssnar på) bidrar till läsarens möjlighet att uppleva händelseförloppet. Reda är präglad av sin sociala position och Édouards text formas till en skildring av de sociala uteslutningsmekanismer som igångsätter våldet.

 

Vem dödade min far (Qui a tué mon père) från 2018 handlar om relationen till pappan och blir till en reflexion kring dennes uppväxt, skrivet huvudsakligen i en jag-form som dialog med den frånvarande/döde fadern, som både präglats av sin hårda uppväxt men, som Édouard inser, inte haft många verkliga livsval på grund av sin sociala position.

 

Édouard Louis har som synes en stark social ådra i sitt skrivande, vilket bidrar till den intensitet som genomsyrar hans texter.