J.D. Vance

 

Den nytillträdde vicepresidenten i USA, J.D. Vance, trädde fram på den nationella och internationella scenen med boken Hillbilly Elegi (2016), där han beskrev sin uppväxt i Ohio och Kentucky som typisk för "hillbillies". Våldsbenägen i försvaret av familjens heder, utan större hopp eller ens ambitioner att klättra uppför den sociala stegen för att uppnå den Amerikanska drömmen, samt kristet konservativ i sina politiska värderingar.

Boken blev en försäljningsframgång och filmatiserades samt ledde så småningom till hans roll som parhäst till Donald Trump i valet 2024. Hans skildring av uppväxten har verkligen många inslag som stämmer med föreställningen om hillbillylivet, men mitt i allt detta finns också beskrivningen av närheten till morföräldrarna och hur mycket de (speciellt mormor Mamaw) betydde för Vance när han genom att gå in i marinkåren fick, som han skriver, lära sig disciplin samt skaffa sig en plan för resten av livet. GI Joe-finansieringen av collegestudierna ledde till att han kom in på juristlinjen på Yale, träffade sin blivande fru och blev rik och väletablerad.

Hillbillyrötterna påstår han aldrig kommer att gå ur honom, men han är också uppenbart kritisk till hur människorna i denna värld inte ger sig själv en chans att åstadkomma någon förändring i sina liv (som han gjorde). Skildringen av uppväxten fram till juridikstudierna upptar mesta delen av boken och är detaljerad, med moderns drogmissbruk och svek som det mest minnesvärda. Men här finns också mycket upprepningar och gestaltningsmässigt/litterärt är det tydligt att Vance inte är någon fullgången författare.

Hans livsbana efter tonåren blir också ganska ytligt beskriven, med studier och lyckade kontakter med den ekonomiska och politiska överklass hans släktingar aldrig kommer i närheten av aldrig, en värld som aldrig blir kritiskt granskad. Han är bara så nöjd med att ha kommit upp sig.

Några sidor i boken beskriver hur synen på Obama som president (vilket spänner över den tid när Vance etablerar sig i överklassen) i Vance uppväxtmiljö innebar ett avståndstagande från hela dennes framtoning: distingerad, vältalig och självsäker. Man kan då fråga sig om Vance inte ser att Obama haft en livsbana som inte är helt olik hans egen: från enkla förhållanden till juristkarriär, kongressledamot och president.

Även om Vance inte kritiserar Obamas politiska gärning på ett nedgörande sätt är det ändå tydligt att han inte ser honom som en talesperson för den sociala miljö han själv kommer från, utan i mycket framhåller sig som ett exempel på hur den Amerikanska drömmen fortfarande kan slå in. Och har man haft riskkapitalisten Peter Thiel som ingång till platsen där köttgrytorna finns så är det kanske inte så konstigt att man blivit Trumps handgångne man.

 

Henry VIII:s fruar

 

Den engelske kungen Henry VIII är vida känd för att ha haft sex fruar, varav två halshöggs, två dog en "naturlig" död, en skilde han sig ifrån – och den sista överlevde honom.

Antonia Fraser kom 1992 ut med boken The Six wives of Henry VIII, på svenska 1995 med titeln Henrik VIII:s sex hustrur, en inte obetydlig övergång från en betoning på fruarna till en betoning på kungen.

Frasers skildring tiden startar i tidigt 1500-tal när den spanska prinsessan Katarina (egentligen Catalina) av Aragonien kom till England för att som mycket ung (vilket var det vanliga vid denna tid) gifta sig med tronföljaren Arthur. Denne dog dock ung, varpå hon giftes bort till den yngre brodern Henry.

De var sedan gifta i drygt 20 år, innan Henry tröttnade på att inte få någon son (bara dottern Mary, som senare blev drottning "Bloody Mary" genom sina avrättningar av protestanter) och tvingade det engelska parlamentet att godkänna en skilsmässa, vilket även den engelska kyrkans överhuvud godkände vilket skapade en långvarig konflikt med påven och den katolska kyrkan.

Henry var inte övertygad protestant själv, snarast gammelkatolik, men tog tillfället i akt att stärka sin egen maktposition samt lägga beslag på klostrens rikedomar. Detta kom att prägla hans följande äktenskap med Anne Boleyn (avrättad för äktenskapsbrott och oförmåga att producera en son, dottern Elizabeth blev drottning efter Mary och den mest berömda regenten i England), Jane Seymour (som kungen sägs ha älskad men hon dog efter att ha fött en son), Anna av Kleves (som Henry ogillade direkt, skilde sig från men hon fick stanna i England), Katherine Howard (mycket ung, avrättades för äktenskapsbrott) samt Catherine Parr (äldre än de andra fruarna, men hon skulle inte överleva Henry länge i sitt nya äktenskap).

Allt detta skedde i en miljö med makthungriga släkter, där man var beredd att låta kungen avrätta familjemedlemmar om man själv hamnade högre upp i hierarkin. Till detta kom blodiga konflikter med Frankrike och Spanien, lägg därtill Henrys tilltagande förföljelsemani och maktfullkomlighet så förstår man att detta var en dödlig värld att vistas i. Vilket även visas i tv-serien Wolf Hall, baserad på Hilary Mantels trilogi om Henrys rådgivare Thomas Cromwell ­som även han avrättades, för misslyckanden i såväl äktenskapsspelet som de internationella politiska konflikterna.

Fraser har skrivit en omfattande redogörelse för allt detta, intressant men stundtals för detaljerad, med namn och släktskapsförbindelser som man som läsare inte kan hänga med i. Brutaliteten under denna tid framgår dock med allt önskvärd tydlighet, liksom kvinnornas undergivna ställning – trots sina drottningtitlar.

 

USA skapas

 

Historikern Barbara Tuchman (1912-1989) gjorde sig känd för detaljrika skildringar av historiska perioder och skeenden. Strax före sin död kom The First Salute/Den första saluten (1988) om förhistorien till samt händelseförloppet när de amerikanska kolonierna frigjorde sig från det brittiska imperiet.

 

Titeln hänvisar till den hälsningssalut som gavs av de nederländska makthavarna på den karibiska ön Sint Eustatius i november 1776 till ett skepp från den nybildade USA-flottan. Det var första gången sedan kriget mellan kolonierna och Storbritannien hade startat tidigare det året som en annan nation hade bekräftat USA:s legitimitet.

 

Med detta som utgångspunkt skildrar Tuchman förhistorien – med maktkamperna mellan stormakterna Storbritannien, Frankrike och Nederländerna i centrum– och striderna på den amerikanska kontinenten. Inte minst framgår det hur britterna både underskattar kolonisternas militära förmåga men också inte riktigt har råd att satsa på kriget på andra sidan Atlanten eftersom de sedan länge pågående stridigheterna med Frankrike tog huvuddelen av resurserna.

 

Frankrikes stöd till kolonisterna, som ju huvudsakligen var riktat mot Storbritannien, var också helt avgörande för att USA skulle kunna bildas några år in på 1780-talet. En ironi i sammanhanget är att det gamla kungadömet i Frankrike bara några år senare vältes över ända i den franska revolutionen, inte minst för att krigen mot England hade tärt så svårt på dess resurser.

 

Tuchmans skildring är intressant, men stundtals så detaljrik och hoppande i kronologin att det kan vara svårt att som läsare upprätthålla intresset. Men texten ger trots allt ytterligare en pusselbit i förståelsen av vad som hände för närmare 250 år sedan i det stora landet på andra sidan Atlanten.

 

Globaliseringsfällan

 

Med Donald Trumps tillträde för andra gången som USA:s president har frågorna om den så kallade globaliseringen och dess effekter/defekter fåt förnyad aktualitet. Reaktionen på den frihandelsvärld som globaliseringen medfört har lett fram till att Trump kunnat ta makten igen, samtidigt som retoriken från honom och hans medhjälpare är fyllda av motsägelsefulla påståenden om de lösningar man erbjuder.

Diskussionen om frihandel och globalisering är givetvis inte ny och har funnits de senaste 40-50 åren, alltsedan Milton Friedman gav general Pinochet i Chile råd om hur man skulle slå ner på fackföreningar och privatisera den offentliga sektorn, råd som Thatcher i Storbritannien och Reagan i USA förde in på den arena där de stora elefanterna dansar.

De tyska journalisterna Hans-Peter Martin och Harald Schumann kom några år efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps ut med boken  Die Globalisierungsfalle. Der Angriff auf Demokratie und Wohlstand (1996), på svenska året efter som Globaliseringsfällan. Angreppet på demokrati och välfärd. Deras detaljerade analys av finansmarknadernas ökade makt, politikområdets minskade betydelse och den därmed sammanhängande ekonomiska krisen är spöklikt aktuell än idag.

Även exempel från Sverige kommer med i boken och visar med all önskvärd tydlighet hur såväl stora som små länders ekonomier blottat strupen för finansspekulanterna och oligarkerna i världen, till förfång för demokrati och välfärd. För snart trettio år sedan kunde författarna se hur utvecklingen med den globala frihandeln även stimulerade extrema och våldsbenägna högerextrema rörelser att flytta fram sina positioner, med främlingsfientlighet och auktoritära regimer som resultat.

I hög grad aktuellt idag.

 

Förnekelse av historien

Filosofiprofessor Jason Stanley har skrivit flera böcker runt frågan om vilka de politiska och filosofiska grunderna för fascism har varit och är.

 

I den nya boken Erasing History. How Fascists Rewrite the Past to Control the Future (2024) beskriver han hur fascistiska rörelser har förvanskat historien för att invånarna inte ska vara medvetna om hur kulturer/nationer har skapats i avsikt att nationalistiska åsikter och politik (som är en integrerad del av fascism som ideologi) ska få fotfäste.

 

För att detta ska bli möjligt att genomföra är det väsentligt att attackera utbildningsväsendet på alla nivåer, från förskola till universitet. Som professor på Yale, ett av de mest respekterade av USA:s universitet, märker Stanley tydligt av dessa försök att strypa kunskapsförmedlingen.

 

Han tar i boken utgångspunkt i sin egen fars uppväxt i Kenya, där den brittiska koloniala administrationen skapade en undervisning som lyfte fram den (väst)europeiska kulturen som överlägsen den afrikanska. Detta hade givetvis försiggått under hela den koloniala perioden och Stanley visar i boken hur detta mönster är genomgående i auktoritära/fascistiska rörelser: nedvärdera och/eller utplåna underordnades historia så den egna världsuppfattningen är den enda som blir kvar.

 

Detta gäller också i nutiden, såväl i Ryssland, Ungern och Indien som i USA, där försöken att minska den federala makten bland annat handlar om att ge delstatliga makthavare möjlighet att slå ner på undervisning om rasism och HBTQI+ inte minst.

 

Skildringen är rik på belysande exempel, men inte så ”tät” i sin argumentation som andra böcker Stanley skrivit. Den har mer karaktären av en journalistisk text, där syftet är att på ett lättbegripligt sätt upplysa en bred läsekrets om farorna med angreppen på undervisningsinstitutionerna världen över.

 

Gott så.